Ingen kan som Johan Theorin förflytta läsaren till platsen där boken utspelas. Man har ett vårsprucket Öland under huden medan man våndas med Per Mörner, som har sjuk dotter och sjuk far att plågas över. Eller när man lider med Vendela Larsson som inte tar sig ur sitt kärlekslösa äktenskap. För det är karaktärerna och naturen som står i centrum i denna Theorins tredje kriminalroman. Inte för att brottet är blekt, men för att personerna ges så skarpa konturer. Och det är vackert.
