Så förlösande att någon öppet vågar bejaka sin bitterhet och göra något konstruktivt av den. Bitterhet är en underskattad egenskap, avfärdat som något fult och skamligt även av de mest förgrämda.
Visst finns det många som bättre förtjänar att vara bittra än bokens berättarjag, 30-åriga småbarnsmamman Sara, som liksom de flesta, både vill ha kakan och äta den. Hon känner sig snuvad på jämlikheten, fast i familjefällan men ovillig att ge upp. Svedland balanserar ibland på gränsen till gnällighet men lyckas hålla intresset uppe i denna blandning av fiktion och fakta och agitation. Det funkar för mig.
