Ibrahimovic kallade honom Filosofen. Men Pep Guardiola, F. C. Barcelonas förre tränare, är nog mer än så. När han tog över laget införde han böter för sen ankomst. 500 euro för varje fem minuter upp till 6 000 euro. Att knyta skosnörena efter träningens början bestraffades. En av hans första åtgärder var att göra sig av med Ronaldinho och Deco. Eto´o, också han utpekad som en oroshärd, fick stanna och smällde in 36 mål under säsongen. Inte hjälpte det. I stället kickas han ut som en delbetalning när Ibrahimovic kommer. Varför? "Det har faktiskt inte med fotboll att göra. Det handlar om en känsla jag har", motiverar Guardiola det i efterhand så tydliga felbeslutet.
Det här är boken som har alla förutsättningar. På omslaget sägs att den utsetts till Årets fotbollsbok, den handlar om världens bästa fotbollslag, laget som innehåller världens i särklass bästa spelare, och sist men inte minst, författaren, fotbollsreportern Graham Hunter, verkar ha hängt med Messi och grabbarna i åratal.
Vad blir det då av det? Förvånansvärt lite faktiskt. Ja, Barcelona är världens bästa lag. Messi är en blyg kille, Piqué en spelevink och Pep ett geni.
Kanske är det en orättvis bedömning, det ska direkt sägas att boken innehåller guldkorn. Exempelvis en hel del om Barcas spelfilosofi och det genomgående sätt på vilket ungdomslagen organiseras och tränas.
Men för den som är intresserad av människorna bakom namnen ekar det lite tomt. Kanske är det ett tecken på Messis och kompisarnas stora integritet. Eller så visar det bara att de är hyfsat ospännande utanför plan.
Rent stilistiskt ger författarens bakgrund som sportreporter lite väl tydliga avtryck i texten. På en på måfå vald sida heter det exempelvis om Athletic Bilbaos anfallare Fernando Llorente, att hans "muskler hotar att spränga sönder tröjan i storlek XXL". Lite längre ned på samma sida har författaren lyckats avlyssna ett samtal mellan spelarna på plan. "Jäklar, Puyi, jag har verkligen saknat dig - det är skönt att ha dig tillbaka", säger Piqué till Puyol.
Trovärdigt? Nja, nog låter det mest som något hämtat ur ett gammalt nummer av Buster. Skillnaden är väl att Barcelona klarar sig utmärkt utan Benny Guldfot - de har ju Messi.