I förra veckan avslutades rättegången mot Pirate Bay i Svea hovrätt och nu väntar domen. Som journalist förväntas jag oftast sympatisera med piratjägarna och försvara upphovsrätten men jag är kluven. Eller rättare sagt - jag kan försvara upphovsrätten samtidigt som jag håller på piraterna.
Om någon stal min text för att tjäna grova pengar på den skulle jag förvisso bli sur och börja skramla med upphovsrättslagen. Men om någon privatperson eller ideell organisation lånade något av mina alster för att kanske lägga ut på sin hemsida skulle jag bli oerhört smickrad. För att inte tala om hur belåten jag skulle bli om min text kopierades och laddades ner av en massa intresserade läsare. Varsågoda. Ta för er. Vad kul att ni vill ha just min text.
Visserligen är det finurligt och tacknämligt att få pengar för något jag redan fått betalt för - men är det rätt? Vad skulle man säga om en rörmokare eller en konsult som försöker ta betalt flera gånger för samma jobb? Jag har träffat regissörer och musiker som diskuterar på samma sätt.
Victor Hugo var på sin tid en extremt piratkopierad författare och förespråkare för upphovsrätt. Men han värnade också om tillgången till texter. I ett val mellan författarens rätt till skydd och allmänhetens tillgång till texter skulle han alla gånger välja att stå på allmänhetens sida.
Det finns det en solidarisk tanke bakom fildelningen som jag gillar. De som eventuellt går miste om pengar är ofta så snuskigt rika att jag har svårt att tycka synd om dem. Självklart finns det undantag, de artister som faktiskt inte är mångmiljonärer riskerar att komma i kläm. Om jag inte vore tekniskt inkompetent, utan verkligen kunde ladda ner, skulle jag vara selektiv i mitt lånande och bara ta från de rika.
Det intressanta är att opinionen tycks ha gått från att tycka det är okej med fildelning till att öppet fördöma det och smussla med nedladdning, som om det rörde sig om pornografi eller någon annan obskyr sysselsättning. Trots att 23 miljoner använder Pirate Bay har förträffliga Henrik Pontén på Antipiratbyrån verkligen lyckats strålande i sitt uppsåt att förändra attityden till fildelning.
Jag begriper bara inte att oppositionen ännu inte har insett potentialen. Om en person lyckas med konststycket att få oss att tycka att det är förkastligt att stjäla från de snuskigt rika och ge till de fattiga - vad skulle han inte kunna göra med den omvända situationen? Det vill säga en regering som under föregående mandatperiod tagit friskt från de fattigaste för att ge till de rikaste - 25 procent av alla skattelättnader gick raka vägen ner i de bottenlösa fickorna hos en procent av befolkningen, den rikaste procenten.
Och ingen, eller i alla fall inte tillräckligt många, tycker illa vara.
Pontén, buss på. Sväng ditt magiska trollspö och få de kapitalstarka att krypa tillbaka in i garderoberna och räkna sina pengar med skammens rodnad på sina kinder. Eller kanske till och med dela med sig lite till anställda, arbetslösa och sjukskrivna av de vinster de gjort på att, till exempel, köpa allmännyttans företag och fastigheter.
Och som sagt - det är fritt fram för vem som helst att sno idén att sno Pontén. Jag har redan fått betalt en gång och det räcker.
