Boken är med rätta omtalad och har ett viktigt ärende. Och författarna, de prisbelönta radioreportrarna Olofsson och Öhman, har nog gjort vad de kunnat, deras arbetsinsats är imponerande. De har besökt alltifrån danska grisgårdar och vietnamesiska fiskdammar till brasilianska biffkorsuppfödare. Och nej, varken grisarna, fiskarna eller biffkorna har det så muntert. Detsamma gäller många av dem som arbetar med odling och uppfödning. Detsamma gäller våra åkrar, skogar och hav.

Men tyvärr räcker det inte med att ha ett vällovligt syfte, ska man ge ut en bok måste man kunna skriva också. När Olofsson och Öhman sätter sig vid tangentbordet blir det ganska stolpigt och, trots att de jobbar hårt för att få närvarokänsla i texterna, smått långtråkigt. Ofta berättar de för mycket, i bland handlar det om småord som att någon skakar "oroligt" på huvudet, i bland blir det för mycket fakta. Måste vi verkligen få reda på samtliga femtioelva fisksorter som finns i en sjö?

Fast det är klart: Även om det inte direkt kommer som en skräll att vår livsmedelsförsörjning är åt helskotta är det bra att få höra det en gång till.

För många kanske ändå det bästa med boken återfinns i de sista kapitlen. Här kommer de konkreta råden för oss som konsumenter: hur vi kan äta och leva för att orsaka lite mindre elände.