Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Otillräcklig lön bakom dina kläder

En textilarbetare i Bangladesh måste arbeta 25 timmar för att ha råd med ett kilo kött. I Norden räcker det med en timmes jobb. Låga priser i utvecklingsländer är inte ett giltigt skäl för låga löner, enligt en ny rapport.
Kim Engstrand Lund Publicerad

Hur mycket kan du köpa för din lön? Textilarbetare i länder som Kambodja, Indien, Kina och Bangladesh jobbar upp till 18 timmar per dag under en vecka. För att ta reda på vad deras löner räcker till har den norska organisationen Framtiden i våra händer tagit fram en rapport om textilarbetarnas köpkraft.

- Textilarbetarnas löner måste höjas drastiskt om människor ska kunna leva ett drägligt liv. Den lagstadgade lägstalönen ligger mycket lägre än vad man klarar sig på i respektive land. I Bangladesh är minimilönen en sjättedel av levnadslönen, berättar Carin Leffler, koordinator för kampanjen Rena kläder som drivs av Framtiden i våra händer.

Ingen av de norska och övriga utländska kedjorna som undersökts i rapporten ställer krav på att textilarbetarna ska ha en lön de kan leva på. En stor del av deras lön går åt till mat. I Indien krävs tre timmars arbete för ett kilo ris, medan vi i Norden kan köpa 14 kilo ris för en timmes arbete. Myten om att låga löner motsvarar lokalt låga priser är alltså inte sann enligt rapporten.

- Lägstalöner för arbetarna är ofta en ursäkt för att vi ska slippa betala höga priser för kläderna, vilket skulle möjliggöra högre löner i producentländerna, säger Carin Leffler.

Till problematiken hör att det inte finns en gemensam internationell definition vad som ingår i en levnadslön. De lagstadgade minimilönerna är ofta inte ens i närheten att räcka till de mest grundläggande behoven. I tre av fyra produktionsländer räcker inte en timmes jobb till en tvål.

Under tiden fram till att rapporten publicerades har protester förekommit på flera platser i Asien för att höja minimilönerna. Ett tydligt problem är att produktionen riskerar att flyttas om lönerna höjs.

- Det kan inte vara acceptabelt att packa resväskan för att textilarbetarna får bättre arbetsvillkor. Fackföreningar och rätten att organisera sig är avgörande för att folk ska kunna leva på sin lön. Facket måste visa att produktionen stannar även om lönerna höjs, säger Carin Leffler.

Det är inte textilarbetarna som ska betala för vår konsumtion, menar Carin Leffler. Hon anser att det är många aktörer som måste ta ansvar.

- Rätten att organisera sig är avgörande. Dessutom behövs ett globalt ramavtal med löner som går att leva på.

Organisationen Framtiden i våra händer föreslår att leverantörerna undertecknar en organisationsrättsgaranti. Det skulle innebära att fackföreningar ges både tillgång till och förhandlingsrätt på arbetsplatserna.

Att köpa ett finare märke och betala mer för sina kläder löser inte problemen, berättar Carin Leffler.

- Bara ett par procent av kostnaderna för ett färdigproducerat plagg går till textilarbetarna. Lyxiga och billiga kläder produceras i samma fabrik. De billiga kläderna säljs i så enorma mängder så både de och de dyra märkena ger företagen enorma vinster.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.