I torsdags såldes Marino Marinis skulptur "Cavaliere" på auktionsfirman Christiés i London för 4,5 miljoner pund. Köparen är ännu så länge okänd. Men säljaren är desto mer välbekant - fackförbundet Unionen.
Marinis hästskulptur köptes in 1955 när entrén till Sifs dåvarande förbundskontor på Linnégatan skulle inredas. Konstköpet gjordes på inrådan av den kände arkitekten Gustaf Lettström och priset var 20 000 kronor. Det var förstås mycket pengar på den tiden, men inte i närheten av de 44 miljoner kronor som Unionen nu får av försäljningspriset. Totalt finns fem exemplar av statyn och de skapades när konstnären stod på sin absoluta topp i början av 1950-talet.
- Jag är inte förvånad över beloppet. Det är ett unikt föremål. Alla konsthandlare i hela världen känner till att denna skulptur existerar och att den finns i Stockholm, säger Åke Envang, som i egenskap av Konstföreningens ordförande, varit Marini-skulpturens främste beskyddare under årens lopp.
Förbundets dyrgrip stod under flera år i receptionen innan den flyttades till personalmatsalen.
- Skulpturen köptes inte in som en investering utan som utsmyckning. Det var det första man möttes av och genom åren har den förgyllt tillvaron för både personal som besökare. Jag undrar om inte många kommer att sakna den, säger Åke Envang.
1983 lånades statyn ut till en stor Mariniutställning i Milano. En hel månad var verket på utflykt till Norditalien och transporterades genom Europa i en specialbyggd låda.
- Jag var mycket nervös under de där veckorna och kunde knappt sova, men den kom hem oskadd, minns Åke Envang.
Efter en uppmärksammad konstkupp i Marabouparken i Sundbyberg började han återigen bli orolig för sitt skötebarn. Marinistatyn stod synlig och tämligen oskyddad i glasentrén på Olof Palmes gata. Detta åtgärdades med ett larm som monterades inuti hästens ena bakben och Åke kunde åter sova om nätterna.
I början av 90-talet tecknade förbundet en särskild försäkring just för "Cavaliere". Försäkringsbeloppet var inte mindre än 20 miljoner kronor.
- Det kostade förstås en slant och många tyckte att det var fruktansvärt mycket pengar. Men vi kände till att en liknande staty hade sålts för 15 miljoner i New York och ville gardera oss, säger Åke.
Orsaken till att Unionen nu valt att sälja sin dyrgrip är att den blev allt svårare att försäkra. Åke Envang är besviken över beslutet.
- Personligen tycker jag att det är synd att man har sålt skulpturen, det är kulturhistoriskt tragiskt att ett så unikt föremål lämnar landet. Jag förstår att försäkringsfrågan är problematisk för Unionen men man hade kunnat lösa det genom att till exempel låna ut verket till Moderna Museet och få bra PR.
Vinsten som förbundet gör kommer att placeras på olika sätt. Men några nya konstinköp blir det inte tal om, enligt Thomas Wallberg, chef för Unionens Verksamhetsstödenhet. Istället satsar man på att lyfta fram Unionens befintliga konstsamling.
- De här pengarna kommer antagligen att föras över till reservfonden och där märks de knappt bland alla miljarder, säger Åke Envang, som under sin tid på Sif var ansvarig för förbundets kapitalplaceringar.