Huvudpersonen heter Siri och är psykolog och psykoterapeut. Vi får tjuvlyssna på samtalen mellan henne och några av patienterna, som alla har svåra problem. Siri bor ensam i ett hus vid vattnet, hon är mörkrädd och måste hela tiden ha alla ljusen tända. Ibland får hon för sig att någon finns där ute och tittar på henne.
Ju mer jag läser, desto mer orealistiskt ter det sig att Siri inte flyttar därifrån. Men hon måste stanna förstås, annars skulle det inte kunna bli den spänningsroman som utlovas.
Författarna piskar upp en otäck, krypande stämning. Det är bra gjort, och det är intressant att få veta hur det går till hos psykologen. Jag tror att boken kunde ha blivit ännu bättre om man strukit de korta, kursiva texterna mellan kapitlen. Vad den personen tänker behövs inte.