Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Åk räkmacka genom livet

Optimister har all anledning att vara optimistiska. De har bättre hälsa, kan tackla problem och de klandrar inte sig själva när dåliga saker inträffar. Dessutom trivs omgivningen bättre med en optimist. Visst är det orättvist?
Eva Karlsson Publicerad
Optimister mår bättre, enligt Nicolas Jacquemot.

Bilden av optimisten som en glad, nästan dumförklarad människa som rycker på axlarna åt motgångar är en myt och den tar Nicolas Jacquemot död på i sin bok Vad optimister vet och du kan lära dig.

- En optimist blir förbannad som alla andra men sedan lyckas han eller hon på olika sätt att ta sig vidare. Om man stöter på en motgång och har odlat en optimistisk inställning ger man inte upp. I stället tänker man att det nog bara var ett tillfälligt bakslag. Man känner sig inte värdelös och klandrar sällan sig själv när något dåligt inträffar, säger Nicolas Jacquemot.

Pessimisten däremot har en konstant benägenhet att tro på att det värsta kommer att hända. Dåliga saker förstör allt för dem och de tycker att det är deras eget fel att så sker.

Att tänka pessimistiskt är inte bara träligt för omgivningen, det kan dessutom leda till depression. Att tänka optimistiskt däremot ger många positiva bieffekter. Man får bättre immunförsvar, ett mer stabilt hjärt- och kärlsystem och bättre skydd mot stress. Optimister åldras bättre och drabbas av färre typiska medelålderssjukdomar. De mår bättre inte bara på grund av saker som de själva gör, utan på grund av vad andra gör för dem.

- Omgivningen ser positiva personer som attraktiva och dras till dem. Det är som med glädje och vänlighet, man får mycket tillbaka.

Kan man utveckla optimism?  

- Eftersom jag själv har blivit mer optimistisk med åren så är jag övertygad om att man kan det. Det är bra att tänka positiva tankar och ta sig tid att reflektera men man får ännu bättre resultat genom att göra positiva och aktiva handlingar.

Nicolas Jacquemot tar att söka jobb som exempel. Man kan sitta och titta på annonserna och tänka "skulle det här passa mig"? Men något jobb blir det inte. Däremot finns chansen om man ser till att få i väg tio ansökningar.

- Om jag inte gör något så händer heller inte så mycket, men om jag gör aktiva val blir det konsekvenser. Och när jag känner att jag kan förändra saker och ting inser jag också att det är värt att göra det.

Hur lång tid tar det att bli optimist?

- Det beror på utgångsläget. Har man varit en inbiten pessimist i hela sitt liv så tror jag att det tar något år, minst, men om man bara är lite "vardagsneggig" kan det gå på några veckor att märka skillnaden.

Hur gör man?

- Det handlar om att lära sig tänka annorlunda när man misslyckas, att få till vanan av icke- pessimistiskt tänkande. Om chefen berättar att nu ska det bli förändringar och du tänker "åh, det kommer att som vanligt gå åt helvete", så ska du ifrågasätta det. Inte så att du klämkäckt säger "det blir jättebra" men fundera på vad det är för tankar du matar in och hur du skulle må om du reagerade på ett annat sätt. Pröva med "jo, det kan faktiskt gå bra".

- Att känna tacksamhet är ett sätt att öka välbefinnandet. Det är lätt att träna upp. Skriv varje kväll ner tre bra saker som har hänt under dagen. Sedan dröjer det inte länge förrän man känner wow, det händer faktiskt bra saker. Allt är inte tråkigt och jobbigt. Tacksamhet stärker den egna självkänslan eftersom man upptäcker att man är en person med förmåga att se, bry sig om och älska. Tacksamhet är inte bara upplyftande för den som upplever den utan förändrar också den som den riktas mot.

Ska man undvika negativa känslor helt?

- Nej, det kan vara bra att bejaka negativa känslor. Man påverkas av olika saker och man behöver olika lång tid för att hämta sig från mindre och större motgångar. Men om man under väldigt lång tid ägnar sig åt ältande är det dags att gå vidare.

- Det bästa man kan göra om en arbetsgrupp har utvecklat något slags kollektiv pessimism är att föregå med gott exempel och försöka hjälpa till och lyfta fram det som är bra. Man måste få prata av sig och ventilera saker men man ska inte gegga runt i det negativa. Det är fel om medarbetarna varje kafferast snackar om något som de ogillar hos chefen och sedan på mötet är tysta om han eller hon frågar vad som kan förbättras. Då är det bättre att samlas och komma fram till ett förslag att gå till chefen med.

En del tycks åka på en räkmacka genom livet.

- Glada och optimistiska människor får lätt något naivt över sig. Folk tänker att de har väl inte råkat ut för något jobbigt ännu. En del kan titta på glada ungdomar och tänka "vänta bara". Visst finns det de som har det förspänt på alla sätt och då blir det lättare att göra det man vill i livet. Utan pengar kan man känna sig helt bakbunden. Men en viktig insikt är att man kan förändra om man vill. Även om inte alla kan ta sig högst upp på optimistskalan så kan alla som är intresserade av att öka sitt välbefinnande påverka sin situation.

Fakta

Let's dance och en påse godis

Nicolas Jacquemot har magisterexamen i etnologi och journalistik och är PR-rådgivare och författare. Han har skrivit barnböcker om rädsla, kärlek, vampyrer samt om varför kroppen luktar och låter. För vuxna har han skrivit Handbok i konsten att vara social, Fixa snacket och kommer nu ut med Vad optimister vet och du kan lära dig.

Nicolas Jacquemot växte upp i Skåne och tillbringade barndomssomrarna hos sin farmor och farfar i Provence. Nu är han är 35 år. Han bor i Stockholm, tränar på gym och tycker om att vara ute i naturen. Han har blivit mer optimistisk med åren.

- Jag har nog ganska lätt att glädjas i vardagen. Jag blir lycklig över Let's dance och en påse godis på en fredagskväll.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.