Trots att arbetsförmåga är ett centralt begrepp i dagens politiska debatt saknas en entydig definition. Det finns inte heller några vedertagna metoder för att fastställa en persons arbetsförmåga. Att bedömningen av arbetsförmågan görs på ett bra sätt är viktigt för att kunna stödja sjukskrivna att komma tillbaka i arbete och för att kunna planera en bra rehabilitering. Det hävdar Elin Ekbladh, som nyligen disputerat i vårdvetenskap med inriktning mot arbetsterapi vid Linköpings universitet.

Elin Ekbladh har följt olika grupper av långtidssjukskrivna under två år för att kartlägga vad som påverkar en persons arbetsförmåga och vilka faktorer som bäst förutsäger vilka av dem som kan återgå i arbete. Hon fann att tron på den egna förmågan är det som betyder mest. Därefter kommer hur dagliga vanor och rutiner ser ut och går att kombinera med ett arbete.
- Psykosociala faktorer är minst lika viktiga som fysiska för människors arbetsförmåga, säger hon.

Bland faktorer som påverkar arbetsmiljön betyder personliga kontakter mest, i första hand med kunder och klienter, i andra hand med arbetskamrater. Därnäst kommer arbetets meningsfullhet.

Ett stort problem idag är att alltför få långtidssjukskrivna får någon rehabilitering.
- Det finns en risk att alltför stor vikt fästs vid fysiska faktorer som påverkar arbetsförmågan, jämfört med psykosociala, säger Elin Ekbladh.

Med den nya sjukskrivningsprocess som ska börja tillämpas den 1 juli skärps de ekonomiska incitamenten för sjukskrivna.
- Det finns andra faktorer än rent ekonomiska som är minst lika viktiga för att få människor tillbaka i arbete. Risken är att kommunernas utgifter för socialbidrag skjuter i höjden, när allt fler nekas sjukpenning eller sjukbidrag, säger Elin Ekbladh.

Hennes erfarenhet är att människor inte simulerar eller väljer att gå sjukskrivna.
- De allra flesta vill hitta en lösning som innebär att de kan arbeta. Men istället för ekonomisk piska kan de behöva hjälp och bekräftelse i att identifiera egna lösningar.