Cykelsemestern på Åland blev inte den trivsamma upplevelse som Max Årnemo hade förväntat sig. Tack vare ett ihållande regn och en hungrig igelkott. 

I de relativt höga tonåren skulle jag och min, redan från första klass, bästa vän Johan ut på ett riktigt äventyr. Vi hade bestämt oss för att cykelsemestra på Åland med tält och mat.

Allt packades omsorgsfullt och cyklarna lastades på båten, vädret var mulet och vinden tilltog. Båtfärden gick bra och vi såg fram emot ett äventyr runt ön. Cyklarna rullades av båten, en regndroppe eller två träffade oss i ansiktet, men fulla av entusiasm kastade vi oss iväg efter vår rutt på kartan. Efter några meter hade solen redan försvunnit helt och regnet tilltog. Regnkläder på! Blöta cyklade vi vidare, kollade på lite saker efter vägen och fikade och åt. Tältuppsättningen gick bra och vi skulle få fyra dygn av härligt friluftsliv - trodde vi ja...

Solen lös med sin frånvaro, regnskurarna duggade allt tätare och kylan bet i händer och ansikte trots att det var mitt i sommaren. Under våra dagar såg vi aldrig var solen ens var. På dagarna var det bara lite ljusare. Vi kortade av rutten då humöret till sist tröt och bestämde oss för att spendera sista natten nära båten. Campingen i Mariehamn låg väldigt nära och vi hade laddat med lite extra god frukost: rökt korv, ost, smörgåsar och varm dryck.

På natten väcktes vi av ett fnysande ljud nära oss i tältet. Bökande och smaskande ljud hördes i yttertältet. Ficklampa fram - och där smaskade en igelkott upp det sista vi såg fram emot på vår eländiga semester. Rökt korv gillas tydligen, men nu var måttet rågat! Han stack oss när vi försökte putta iväg honom. Tillslut fick vi (väldigt försiktigt) sticka tillbaka med en gaffel i rumpan. Igelkotten gav upp, men den sista maten var borta.

Morgonens bestyr var att, hungriga, packa ihop allt och snarast ställa oss att vänta på båten. Vi skulle hem snabbare än kvickt! Min kompis svor att han aldrig skulle cykla igen, vilket han verkar ha hållit. Det är mest bil som gäller. Dessutom flyttade han till soligare plats i USA och bor där nu med fru och barn. Undrar om han tar med familjen på camping ibland. . .   ;)

Max Årnemo, Örebro