Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvinnorna halkar efter

Lönerna inom tjänstesektorn har gått upp med 4,1 procent. Löneskillnaderna är stora och med stigande lön ökar avståndet mellan mäns och kvinnors lön. Det visar ny statistik från Unionen.
Göran Jacobsson Publicerad

Den partsgemensamma statistiken och Unionens egen genomgång visar samma resultat: nivåhöjningen inom hela tjänstesektorn är 4,1 procent.

Löneökningarna beskriver förändringen under ett år fram till september förra året. Det här handlar om de avtalsområden som tidigare fanns inom HTF. Det går ännu inte att göra någon bra jämförelse med de tidigare Sif-områden bland annat för att mätperioderna är olika.
- Det är först när de treåriga avtalen är till ända som vi kan jämföra. Ett skäl till det är att avtalen är olika utformade. En del har stora påslag i början av perioden medan andra inte har det, säger Agneta Funseth, lönestatistiker hos Unionen.

Statistiken omfattar bortåt 100 000 personer och det är bland annat tjänstemän på call-center, inom handeln, i transportsektorn och på hotell och restaurangföretag. Inom vart och ett av avtalsområdena är lönespridningen stor, eftersom det oftast rör sig om allt från receptionister till chefer.

De anställda på call-center har förhållandevis låg lön. En fjärdedel av dem tjänar mindre än 16 000 kronor i månaden. Medianlönen är 17 200 kronor i månaden. Det är "mittenlönen" och innebär att antalet som tjänar mindre är lika stort som antalet som tjänar mer än 17 200 kronor i månaden.

Inom handeln med bortåt 70 000 anställda är lönerna högre. Medianlönen för handeln ligger runt 25 000 kronor i månaden. I de högre inkomstskikten är skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner större än bland dem med lägre löner. Bland den bäst betalda fjärdedelen av handelstjänstemännen är männens genomsnittslön 6 000 kronor högre än kvinnornas. I den lägst betalda fjärde delen är skillnaden 2 000 kronor.
- Skevheterna beror på att det finns fler män än kvinnor på högre befattningar, säger Agneta Funseth.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.