Ett par år efter att Maken kom ut första gången 1976 läste jag den med stor behållning. Jag minns att vi på jobbet diskuterade huvudpersonerna Martina och Gustav som om de hade varit riktiga människor.
Romanen känns lika äkta nu som då. Den handlar om kärlek och parliv på vardagsnivå och den har faktiskt blivit ännu bättre, för nu finns en tidsanda som inte kändes märkvärdig då när den pågick.
Gustav älskar Martina mer, mer än vad hon kan stå ut med. I sju år får vi följa dem, när de är tillsammans och när de har separerat och när de är tillsammans igen.
Gun-Britt Sundström har ett fantastiskt språk, det är levande, engagerande, sorgligt och roligt. Man både känner igen sig och får inblick i andras sätt att tänka.