Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Facken kräver staten på pengar

TCO och LO skriver i en gemensam hemställan att staten borde betala tillbaka pengar till dem som betalat avgift till a-kassan trots att de inte har rätt till ersättning.
Linda Svensson Publicerad
spargris

- Vi vet att det har dykt upp ett antal fall där individer har fortsatt att betala den förhöjda finansieringsavgiften i övertygelsen att de omfattas av försäkringen. Man har inte uppfattat att den överhoppningsbara tiden numera bara är fem år, säger TCO:s ordförande Sture Nordh.

- Vi vet också att när man gör dessa enormt stora förändringar i a-kassan finns det inte en chans för enskilda att hänga med.

Normalt har man rätt till ersättning om man uppfyller arbetsvillkoret, det vill säga har jobbat minst sex månader under året innan man blir arbetslös. Men det finns undantag. Den så kallade överhoppningsbara tiden innebär att den som till exempel har studerat, varit sjuk eller föräldraledig kan räkna bort upp till fem år som man varit borta från arbetsmarknaden. Före den 1 januari 2007 var den överhoppningsbara tiden sju år, och det är denna förändring som Sture Nordh menar att många missat.

- Människor har agerat i god tro och drabbats hårt. Hade de vetat att de inte har rätt till ersättning hade de inte fortsatt att betala, säger Sture Nordh.

Han menar att det är i högsta grad rimligt att de som har betalat till en försäkring de inte omfattas av får tillbaka sina pengar.

- När staten så tufft tänker driva in pengar från dem som har straffat ut sig, för att man vill ha ordning i avgiftssystemet, då anser jag att samma stat ska betala tillbaka när någon i god tro har betalat för mycket.

I veckan lade regeringen fram en proposition med ytterligare förändringar av a-kassan. Bland annat har man gått facken till mötes när man nu föreslår att begreppet arbetssökande utvidgas. I dag kan sjukskrivna tvingas betala den förhöjda finansieringsavgiften (i Unionens a-kassa 242 kronor per månad). Från 1 juli ska den som är arbetssökande och sjuk bara betala grundavgiften. 

- Ända sedan den förhöjda finansieringsavgiften infördes har den varit föremål för diskussion. Vi har hela tiden fått höra att alla arbetande får ett jobbskatteavdrag som är högre än avgiftshöjningen i a-kassan. Men ursäkta - de som inte har arbete då? Det är rimligt att sjuka och arbetslösa inte behöver betala den högre avgiften. Den här ändringen följer ju regeringens egen logik, får man inget jobbskatteavdrag ska man heller inte betala den förhöjda finansieringsavgiften, säger Sture Nordh.

En annan förändring som föreslås träda i kraft den 7 juli är utökad karens. Den som blir arbetslös ska alltså få vänta i sju dagar i stället för fem, innan a-kasseersättningen träder in.

- Karenstiderna är obegripliga. Varför finns de? Som om individen kunde göra något åt sin arbetslöshet för att man har en betänketid på fem eller sju dagar? Det finns ingen logik i detta. Det är bara ytterligare en försämring av a-kassan, säger Sture Nordh.

Fakta

A-kasseavgift

Avgiften till a-kassan består av två delar. Grundavgiften är den del som går till kassans verksamhet. I Unionens a-kassa är grundavgiften mellan 96 och 98 kronor.

Den förhöjda finansieringsavgiften är den del av avgiften som går till staten, och som infördes 2007 för att göra arbetslöshetsförsäkringen mer självfinansierad. Finansieringsavgiften beräknas utifrån arbetslösheten i respektive kassa. Den som är medlem i Unionens a-kassa betalar 242 kronor. Från den 1 juli slopas den förhöjda finansieringsavgiften och ersätts med en arbetslöshetsavgift. I praktiken är det dock samma sak, 33 procent av den ersättning en a-kassa betalar ut varje månad.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.