Detta enligt Kjerstin Larsson, som för sin avhandling i sociologi har intervjuat chefer inom kommuner och landsting. Hon la tonvikten i arbetet på händelser som kom att innebära en förändring av ledarskapet.
- Mellanchefer är gränsöverskridare. De ska omsätta ledningens direktiv i praktiskt arbete men också föra kunskap uppåt i organisationen. Men ofta fungerar kommunikationen bara uppifrån och ner. Ledningen vill att man ska arbeta med frågor som är "inne". Den styrs av trender snarare än att se till det som verksamheten är beroende av.
Kjerstin Larsson framhåller att inget utvecklingsarbete är möjligt utan stöd uppifrån. Samt att de anställdas delaktighet är en central faktor.
- Mellanchefen borde se varje människas möjligheter. Därför är det viktigt att grupperna inte är för stora. Helst högst 30 underställda.
Hon poängterar behovet av horisontella nätverk som en möjlighet för de berörda att utbyta erfarenheter med andra i liknande positioner.
Tror Larsson att det hon har funnit gäller även andra områden, exempelvis privata industrin?
- Ja. Jag har fått respons från andra verksamheter och upptäckt att folk känner igen sig i mina resultat. Också min opponent på disputationen menade att det är en generell kunskap.
