Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Bu och bä åt nytt jämställdhetsförslag

- Det är att sänka kraven för lågt, säger TCO:s utredare Ulrika Hagström om regeringens förslag att bara företag med fler än 25 anställda ska behöva göra jämställdhetsplaner. Däremot tror hon inte att det behöver vara dåligt att lönekartläggningar bara ska behövas göras vart tredje år i stället för varje.
Niklas Hallstedt Publicerad

En treårsgräns för lönekartläggningar och jämställdhetsplaner skulle ge arbetsgivarna bättre förutsättningar att planera långsiktigt och bedöma resultaten av åtgärderna, anser regeringen.

Ulrika Hagström- Att lönekartläggningar ska göras vart tredje år i stället för varje behöver inte vara dåligt, i alla fall om det verkligen blir gjort, kommenterar Ulrika Hagström.

- I dag är det bara 50 procent av företagen som gör en lönekartläggning, skulle siffran öka till 90 procent så är det ingen dålig förändring.

TCO:s förslag är att lagen görs semidispositiv, det vill säga att arbetsgivare och fack tillsammans ska kunna komma överens om det bästa alternativet.

Däremot har TCO inget till övers för förslaget att bara arbetsgivare med fler än 25 anställda ska vara tvungna att upprätta jämställdhetsplaner. I dag gäller kravet alla företag med fler än 10 anställda. Motivet till förändringen är att man vill minska den administrativa bördan för arbetsgivarna.

Ulrika Hagström medger att en förklaring till att många företag inte har jämställdhetsplaner och genomför lönekartläggningar kan bero att man har svårt att hinna med på grund av den stora arbetsbördan i övrigt.

- Men gör man det här vart tredje år i stället borde man kunna hinna med.

Fotnot:
Sedan artikeln publicerades har Ulrika Hagström bett att få komma med ett förtydligande: "TCO vill att lagen som den är i dag, med krav på lönekartläggningar varje år, ska göras semidispositiv så att man i kollektivavtal ska kunna komma överens om det intervall som båda parter anser är det bästa.
En lag om att lönekartläggningar bara behöver göras vart tredje år kommer däremot att sänka ambitionsnivån för alla. Eftersom förslaget inte innehåller något som innebär ökad press på företagen att verkligen genomföra lönekartläggningar, så finns det heller inget som talar för att fler kommer att göra dem än i dag."

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.