Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Almegas har fel om lägstlöner

Almegas VD Jonas Milton har flera gånger under våren angripit HTFs lönekrav. Han har påstått att HTFs krav i lönerörelsen inte tillgodoser kraven på en modern lönebildning för tjänstesektorn.<br />Men detta bestrids här av HTFs båda ordförande.<br />
Publicerad
Jonas Milton påstår också att HTFs krav på höga lägstlöner och garanterade lönehöjningar motverkar tjänstesektorns utveckling. Han menar att höga lägstlöner motverkar ungas inträde på arbetsmarknaden och att garanterade lönehöjningar omöjliggör belöning till individuella prestationer.
Men HTF kräver inte höga lägstlöner - endast högre. Vi har nu i avtal med ett av förbunden inom Almega kommit överens om 13 500 kronor i lägstlön för 20-åringar från 1 maj i år, 14 000 från 1 maj 2008 och 14500 kr per månad från 1 maj 2009. Det är inga höga lönenivåer men ändå medför de en lönehöjning för ett antal av HTFs medlemmar. Det är uppenbart att med Jonas Miltons modell utan lägstlöner skulle många unga vuxnas löner vara klart lägre.
Det skulle inte löna sig att arbeta, det vill säga inte löna sig att söka arbete. Ungdomars inträde på arbetsmarknaden gynnas av lägstlöner som ger dem en viss ekonomisk frihet. Vi vill skydda våra unga medlemmar och våra medlemmars barn så att de kan leva på sin lön.
En garanterad löneökning är HTFs modell för att alla ska ha del av tillväxten, med andra ord del av välståndsökningen. En garanterad löneökning och en pott att förhandla om lokalt tydliggör också arbetsgivarnas ansvar för kompetensutvecklingen för alla. Kombinationen är ett bra exempel på flexibel lönebildning som både tar hänsyn till tillväxt och individuella faktorer.
I samtalen kring ett "Tjänsteavtal" har kompetensutveckling diskuterats ur perspektivet individens anställningsbarhet, men också för att kunna bidra till företagens utveckling och tillväxt. Då krävs att alla är med och också att alla får del av den större "kakan".

Bengt Olsson
Förbundsordförande
Cecilia Fahlberg
Vice förbundsordförande

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.