I många år har den rasat nu, striden om skattelättnader för hushållsnära tjänster. Sedan idén väcktes i mitten på 1990-talet har debatten pågått, oftast i högt tonläge. Ibland har den verkat dö ut, men alltid väckts till liv igen - av politiska partier, fackföreningar, enskilda debattörer eller aktörer inom tjänstebranschen. Frågan har en ovanlig förmåga att väcka känslor. Det kan bero på att den rör något som vi alla måste förhålla oss till - fördelningen av det dagliga slitet på hemmaplan - samtidigt som den åtminstone för vissa rymmer en tydlig ideologisk gränslinje. För andra är den bara en fråga om en ren praktikalitet om hur man ska ordna produktionen även i hemmen så effektivt som möjligt.

Bland anhängare av en subvention för hushållsnära tjänster utmålas det ofta som att en sådan skulle skapa tiotusentals nya jobb till i stort sett ingen kostnad alls, svartarbetet inom sektorn försvinna samtidigt som möjligheterna för kvinnor att göra karriär skulle förbättras drastiskt. Bland motståndarna tror man istället att de nya, subventionerade jobben skulle tränga ut redan existerande arbetstillfällen, vilket skulle innebära att inga nya nettojobb skapades trots kostnader för staten. Parallellen till anhängarnas förmodan om att hushållsnära tjänster skulle leda till bättre karriärmöjligheter för kvinnor, är att motståndarna tror att det skulle leda till ytterligare en begränsad lågavlönad kvinnoarbetsmarknad.

Samtidigt har olika former av system för att gynna marknaden för hushållsnära tjänster redan genomförts i olika länder. TCO har i en rapport bland annat studerat utvärderingar av de system för hushållsnära tjänster som funnits eller fortfarande finns i Belgien, Frankrike, Finland och Danmark. Systemen ser olika ut, och verkar i olika ekonomiska och politiska miljöer. Trots det så kan man dra vissa generella slutsatser om hur de har fungerat. Man kan inte säga att resultatet av dessa utvärderingar entydigt talar för den ena eller den andra ståndpunkten.

När det gäller frågan om hur många nya jobb som skapas, är resultatet att det skapas en viss mängd helt nya arbetstillfällen, men inte så många som förespråkarna kanske skulle önska. I Finland beräknas till exempel mellan 600 och 700 nettoarbetstillfällen ha uppstått till följd av subventionen. Utvärderingen gjordes dock ganska tidigt under försöksperioden i Finland, och systemet har blivit alltmer utbrett ju längre det funnits. I Danmark sysselsatte den så kallade "hjemmeservicen" år 2000 motsvarande 3500 heltidsanställda, men storleken på "undanträngningseffekten" av dessa anställningar har inte beräknats, dvs i vilken utsträckning en ökad konsumtion av hemtjänster har inneburit en lägre konsumtion av annat slag, som också kunde genererat arbetstillfällen. Att mäta effekterna på mängden svartarbete är notoriskt svårt, eftersom den svarta sektorn per definition inte vill mätas. Skattningarna i de olika länderna har kommit fram till att svartarbetet inom den relevanta sektorn minskade med mellan 10 och 65 procent - alltså ganska osäkra skattningar. En väsentlig andel svartarbete verkar dock kvarstå.

I samtliga länder är det två grupper som är kraftigt överrepresenterade som köpare av de subventionerade tjänsterna - de över 65 och småbarnsfamiljerna. Det finns också ett samband mellan hög inkomst eller hög utbildning och benägenhet att köpa hushållstjänster. En del av sambandet mellan inkomst och efterfrågan av hushållsnära tjänster förklaras av att det bland barnfamiljerna framför allt är de där båda makarna arbetar heltid som det är vanligt att köpa hushållstjänster. Inkomsterna i hushållet är höga eftersom den samlade tiden i marknadsarbete är hög.

Systemen för att gynna hushållsnära tjänster verkar ha en förmåga att ge anställning åt personer som annars har det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. I Danmark hade 9 procent av dem som arbetade i företag specialiserade på hemtjänster varit arbetslösa under hela två års tid före denna anställning, och 19 procent hade varit arbetslösa under minst 5 års tid under perioden 1980-97. Endast hälften av dem som arbetade under "hjemmeserviceordningen" kom direkt från något annat arbete. Siffrorna för Belgien och Finland är ganska lika; endast lite drygt hälften av dem som fick arbete inom området hade redan ett jobb innan. Det förefaller alltså som om en subvention av hushållsnära tjänster framför allt skulle gynna dem med låga och höga inkomster - alltså dels de som tidigare hade varit arbetslösa som skulle få arbete, och dels de med relativt goda inkomster som skulle köpa tjänsterna.

Vad kostnaderna för systemet skulle bli är svårt att veta. Det är självklart enkelt att räkna ut hur mycket skatteintäkter staten direkt förlorar genom systemet. Svårare är det att räkna ut nettoeffekten på de offentliga budgetarna när flera faktorer tas med i beräkningen. Eftersom en viss mängd arbetslösa får arbete genom dessa system, leder det sannolikt till att utbetalningarna av a-kassa minskar. De som köper tjänsterna har dessutom ökad möjlighet att gå upp i arbetstid, och därmed generera högre skatteintäkter. I den danska utvärderingen kom man, efter att ha tagit hänsyn till dessa faktorer (det är den enda utvärdering som gjort det) till och med fram till att subventionen för hushållsnära tjänster kan ha inneburit en nettointäkt för den danska staten.

De utländska erfarenheterna visar att det finns skäl att inleda ett försök med subvention av hushållsnära tjänster. I de utvärderingar som gjorts har inte några påtagligt negativa effekter kunnat påvisas. En subvention av hushållsnära tjänster skulle kunna ge en möjlighet till att det växer fram en ny marknad för företagarna, kostnaderna för staten kan förväntas bli förhållandevis små, underlaget för svartarbete skulle minska och chanserna skulle öka till arbete för dem som nu har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Försöket bör naturligtvis utvärderas, inte minst med avseende på effekterna på svartarbete, möjligheterna att skapa reguljära arbetstillfällen och välfärden för brukare och producenter. Poängen är att den låsning som uppstått i frågan inte verkar gå att resonera bort - låt oss göra ett försök och se vad det ger!


Katarina Magnusson,TCO-ekonom och sekreterare i TCO:s skattegrupp