Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Jonny, stationschef: - Pengar är inte det viktigaste

Jonny Aliranta började sin tjänst som stationschef på Hertz förra hösten. Då gick han ner i lön. Och fick en bättre livskvalitet.<br />Det finns mer än bara pengar, säger han.<br />
Publicerad
Efter 17 år inom SAS-koncernen och två år som mellanchef på Manpower bestämde sig Sundsvallsbon Jonny Aliranta för att ge sig in i en ny bransch med nya utmaningar. Valet föll på biluthyrningskedjan Hertz och en tjänst som stationschef i hemstaden.
I dag jobbar han mindre, har mer tid för familjen och känner ändå att han utvecklas i sitt arbete. Att byta jobb blev ett lyckokast och han känner större trygghet och livsglädje.
- Tryggheten med en grundlön blir viktigare ju äldre man blir. Jag har hus och familj och känner att jag vill ha en viss säkerhet, säger han.
Jonny Aliranta är chef för tre stationer i regionen; en i Härnösand och två i Sundsvall, som alla i drivs som franchisingföretag. Sammanlagt basar han över fyra heltidsanställda och ett antal inhoppare.
Mina arbetsuppgifter består till hälften av den traditionella stationsrollen och andra hälften av säljande och marknadsföring med kundkontakter av olika slag. Yrket är fritt och innebär mycket frihet under ansvar, samtidigt känner jag kraven att leverera ett bra resultat till min vd. Många tror att hyrbilsbranschen är enkel, att det bara är fyra hjul och en ratt, men jag har fått lära mig att det är mycket komplicerat.
Stationschefen erkänner att han brinner mer för god service än hästkrafter och vrålåk.
- Jag är nog som vilken hyrbilskund som helst. Jag tankar och sedan vill jag att allt ska funka, men jag har inget speciellt stort intresse för bilar.
Jonny Aliranta tycker att fördelarna med att vara mellanchef är att han kan påverka organisationen, kampanjer och strategier. Nackdelen är att han i vissa frågor kan komma i kläm mellan sina medarbetare och vd:n.
- Ibland kan man sakna ett bollplank och ställa sig frågan: "vem ska jag egentligen ta upp den här frågan med?"
Trots ansvar för ekonomi, personal och försäljning tjänar Jonny blygsamma 25 000 kronor.
Jag har tjänat mer på tidigare arbetsplatser, men det är många pusselbitar som ska falla på plats. Här är det mindre resande, större lokal anknytning, arbetstiderna är bättre och arbetsuppgifterna mer inspirerande.
Jonny anser att han klarar sig bra på sin lön och betonar vikten av andra värden än ekonomiska.
När folk hör ordet chef tror de automatiskt att man tjänar enorma summor och att man har massa förmåner och representationsmiddagar. Pengarna är en stor del av livet, men det viktigaste är att man har det bra och att privatlivet fungerar.
Jobbar du mycket övertid?
- Nej, inget alls. Jag gjorde det mycket på mina tidigare arbetsplatser, men nu har jag två små barn och känner att jag har försakat för mycket. Det är helt enkelt inte värt det. Jag ser det som en markering inför mina medarbetare att inte jobba över utan vara effektiv när man är på jobbet. Det handlar om planering.
Enligt Biluthyrningsbranschens riksförbund, Burf, är det vanligt med bonussystem för chefer i hyrbilsbranschen. Efter ett drygt halvår inom Hertz har Jonny Aliranta ännu inte haft någon löneförhandling men han hoppas på att kunna föra en dialog om en vinstbonus om han lyckas uppnå de resultat som företagets ägare hoppas på.
- Alla är i behov av morötter, oavsett vilken bransch eller position man är i, konstaterar han.
Själv har Jonny en enkel filosofi kring löner.
Om du inte är nöjd med din lön - förhandla upp den eller byt jobb. Man bör dock känna av konjunkturen i branschen, det är kanske inte läge att kräva löneförhöjning precis när det går dåligt.
Möjligheterna till karriärutveckling är inte gigantiska i hyrbilsvärlden.
Jag kan egentligen inte avancera så mycket mer i företaget, lokalt här i Sundsvall är det enda alternativet ett övertagande av verksamheten. Kanske kan jag flytta till huvudkontoret i Stockholm eller försöka få en liknande tjänst utomlands som jag har i dag.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.