Urban Wallin, VD för Parken Zoo i Eskilstuna, blickar nöjt mot entrén till djurparken. Solen skiner och föräldrar med glada ungar köar till biljettkassorna.
-Det blir nog en bra dag det här. Bara det inte börjar regna, säger Urban.
Mycket folk betyder klirr i kassan. Fast det handlar inte bara om pengar för Urban. Många besökare betyder också chans att ge bra service och en bra upplevelse.
-Det känns viktigt att ge en bra upplevelse för det finns så mycket skit i världen, säger han
Urbans drivkraft är besökarna, främst ungarna, och de anställda som han är chef för. Titeln VD är inte så märkvärdig för honom. Han kallar sig VD om han får fint besök, men annars ser han sig själv som chef på en stor arbetsplats. Glassigare än så är det inte.
-En gång frågade ett barn mig om jag ägde hela djurparken, berättar Urban och skrattar.
Det gör han ju såklart inte, parken ägs av Eskilstuna kommun
Han började som parkens VD för tio år sen. Men han har förflutet inom hotellbranschen och innan dess ekonomiska studier på högskolan i Gävle. Någon romantisk bild av att jobba på zoo hade Urban inte när han blev anställd. Här matas inga tigrar eller klappas på asiatiska lejon av högste chefen. Men han hälsar på djuren - "för de är ju nästan som arbetskamrater" - och han har känsla för djur. Det måsta man nog ha om man jobbar på en djurpark tror han.
-Det finns andra som tar hand om djuren, jag är väldigt beroende av andras kompetens.
Kunskaper finns i överflöd. Djurskötare, glassförsäljare, de som jobbar med karusellerna, sitter i entrén, restaurangpersonal och många fler. På sommaren är de anställda som mest 500, för många av dem är jobbet deras allra första.
Urban litar på sin personal, utan dem är parken ingenting.
- Jag är dålig på att detaljstyra, ibland borde jag bli bättre på det, säger Urban när han avslöjar sina sämre chefsegenskaper.
Urban trivs otroligt bra med sitt jobb. Att bli chef för något större, som Skansen, lockar inte. Han jobbar visserligen hela sommaren - för det är då allt händer och alla andra är ju där - men han försöker komma hem i hyfsad tid.
-Man kan ju inte vara här jämnt, risken är stor att jag skulle jobba ihjäl mig då.
En bonus är att han får vara ute mycket. På somrarna är mötena färre. Han rör sig istället i parken, kollar, pratar, finns där.
En baksida av chefsjobbet är när någon anställd råkar illa ut. Denna sommar omkom en ung man när han blev påkörd av ett bergochdalbanetåg. Han hade sommarjobbat i flera år, kunde sitt jobb och i skrivande stund vet ingen hur olyckan kunde ske. För flera av de anställda var det inte bara en kollega som förolyckades utan också en nära vän. Många av de chockades svårt och behöver nu hjälp att gå vidare.
Det kommer att vara tungt länge. Urban är medveten om det och ser plötsligt ledsen ut. Men så minns han en liten pojkes ord bara några dagar efter olyckan när allt kändes nattsvart. Solen sken och pojken utbrist med förväntan i rösten: "det här blir nog en underbar dag".
-Hans ord bar jag med mig hela dagen, säger Urban och ler.
Ett jobb med mycket ansvar ska belönas med en bra lön tycker Urban. Han tjänar 48 000 kr i månaden. Han har inte reflekterat så mycket om lönen. Han är nöjd.
- Fast nu när du säger det, jag kanske borde ringa runt till mina kollegor på andra djurparker och höra vad de tjänar, säger han med skratt i rösten.
Alla som söker sig till djurparker vet att lönerna inte är höga jämfört med andra branscher. Det gäller högste chefen också. Om det var en gigantisk VD-lön som han var ute efter skulle han sökt sig någon annanstans. Urban är nöjd och kan till och med unna sig en liten lägenhet i Nice. Och ingen annan har heller reagerat på att han tjänar för mycket.
-Det skulle nog låta annorlunda om jag gjorde ett dåligt ett jobb.
Urbans telefon ringer. Klockan är bara tolv och han får veta att det redan är 2000 besökare i parken. Solen skiner och, jo, det blir nog en bra dag det här.