Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Återflytt av produktion ingen trend

Ericsson har gjort det, liksom Atlas Copco. Och när nu även Sanmina-SCI tar tillbaka tidigare utflyttad produktion till Sverige talas det om en ny trend. Men någon sådan är det inte fråga om, enligt Anders Kinnander, professor i tillverkningssystem på Chalmers.
Publicerad
Han var en av dem som startade debatten om företagens utflyttning av verksamhet på 1990-talet.
Hur mycket tillverkning som flyttats utomlands sedan dess är oklart.
- Det finns ingen säker statistik på det, bland annat därför att det är svårt att definiera vad som ska räknas som utflyttning av produktion, säger Anders Kinnander.
Lika osäkert är hur mycket verksamhet som flyttats tillbaka.
Själv känner Anders Kinnander exempelvis till att Ericsson flyttat tillbaka en del produktion från Polen till Gävle liksom att Atlas Copco flyttat tillbaka verksamhet från USA till Örebro under de senaste åren.
Ett aktuellt fall är att kontraktstillverkaren Sanmina-SCI nu beslutat avsluta produktionen av Ericssons telekomskåp i Ungern och flytta tillbaka den till Forserum.
Men att det skulle vara fråga om en trend har Anders Kinnander svårt att se.
- Däremot finns en trend att företagen är mycket mer försiktiga med att flytta ut produktion i dag, säger han.
Ett skäl är att arbetsgivarna blivit mer medvetna om de dolda kostnader som kan finnas och som kan göra utflyttningen mindre lönsam.
Ett annat är att arbetsgivarna insett att det kan vara svårt att lägga om produktionen snabbt då det behövs om fabriken ligger långt bort.
Ett tredje skäl är att då produktionen blir mer automatiserad och robotiserad behövs färre anställda varför lönekostnaderna spelar mindre roll.
Det sistnämnda har uppgetts som skäl till att Sanmina-SCI nu tar tillbaka produktionen till Forserum efter några år i Ungern.
- Så nu svänger det över till att bli mycket effektivare och billigare att tillverka i Sverige, säger Sanmina SCI:s europeiska försäljningschef Anders Oldebäck till nyhetstjänsten Evertiq.
Enligt Smålandstidningen beror flytten på ett beslut taget av Ericsson, som är en av Sanminas största kunder.
Hur det är med den saken vet inte Magnus Sjöstrand, Sifs arbetsplatsombud på fabriken i Forserum.
- Men det är skönt att det går åt det här hållet, säger han.
Återflytten till Småland uppges ge hundra jobb.

ANITA TÄPP












Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.