En annan bild ges i en ny rapport från Arbetslivsinstitutet, skriven av Lena Gonäs, Lennart Hallsten och Roland Spånt.
De konstaterar att bara en tredjedel av de arbetslösa har drabbats av uppsägningar, medan betydligt fler, omkring hälften, har haft tidsbegränsade anställningar.
- Det innebär att man i större utsträckning borde studera de korta anställningsformerna, skriver forskarna.
Nedläggningar slår hårdare mot sämre utbildade, bland annat beroende på att de i större utsträckning jobbar i branscher som är på tillbakagång. När de lägre utbildade förlorar arbetet blir deras arbetslöshetstider längre.
Däremot finns en trend mot att en växande andel högre utbildade förlorar sina befattningar genom omorganisationer. Otryggheten i arbetslivet har därmed spritt sig upp i hierarkin.
En annan slutsats av deras studie är att det saknas modern forskning om
vad som händer de individer som drabbas av arbetslöshet. Vilka blir psykiskt eller fysiskt sjuka, vilka blir aktiva arbetssökande och vilka flyttar?
Ett i Sverige förbisett forskningsfält rör sambandet mellan bostadsform och
anpassningen till arbetslöshet. I andra länder har man konstaterat att de som hyr sin bostad
snabbare flyttar till arbeten i andra regioner, i synnerhet om det i inflyttningsområdet också finns utbud av hyreslägenheter. De som däremot äger sin bostad är mindre rörliga.
Därför bör bristen på hyresbostäder i Sverige ha en negativ påverkan på arbetsmarknadens rörlighet, menar forskarna.
DAG BREMBERG