Inte heller det datumet är en stoppskylt. Protesterna kan komma att fortsätta vad än arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin tror.
Ministern har ett mantra. Han säger att poängen är hundra procent av en arbetsinkomst, inte 80, 70 och 65 procents arbetslöshetsersättning. Men så länge näringslivet utvecklas kommer företag att avvecklas eller minska på personalen. Människor kommer att mista sina jobb och behöver då trygghet i omställningen.
De fackliga ledarna har trovärdigt visat att regeringens "arbetslöshetsförsäkring för arbete" inte kommer att få de positiva effekter på sysselsättningen som avses.
A-kassan blir för det första inte mer försäkringsmässig av att den ska betalas två gånger: först av arbetsgivarna och de försäkrade själva, sen av försäkringstagarna (medlemmarna) en gång till via den förhöjda finansieringsavgiften. Det är en extra skatt på tio miljarder för att statskassan ska kunna dela ut några hundralappar i månaden i ett jobbavdrag. Nettot för en lågavlönad sifare är cirka 200 kronor plus.
För det andra försvagas karaktären av omställningsförsäkring när förmånerna minskar och det blir svårare att ta sig in i försäkringen. Fler stängs ute än bjuds in i värmen på grund av hårdare arbetsvillkor. Kan man bita sig kvar på ett jobb där man egentligen vantrivs är det nog säkrast att stanna, blir logiken.
Det mest intressanta i regeringens politik för fler i arbete är matchningen av arbetssökande och lediga jobb. Här borde alla krafter sättas in! Det råder redan brist på systemutvecklare, säljare och bilmekaniker. Tyvärr är matchningen det sköraste benet i alliansens politik. Det är lättare att jaga förmodade fuskare än att underlätta för arbetsgivare att anställa. Nystartsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter har prövats tidigare i olika skepnader. Då som nu anställer företag folk som de faktiskt behöver, inte som de får till rabatterat pris.
Verkligheten för många arbetslösa är att de dränker företagens personalavdelningar i ansökningar som ingen orkar läsa. Det vore bättre att företagen fick in färre och mer träffsäkra ansökningar. Alltså matchning av rätt kompetens för rätt jobb. Prioritera den uppgiften!
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin är en hederlig politiker. Därför medger han att förlorarna på a-kasseförslaget är de som befinner sig i utanförskapet (DN 18/11). Förlorarna utgör mellan en och en och en halv miljon människor - enligt alliansens egen definition av utanförskapet. Deltidsarbetande kvinnor är också förlorare. TCO kommer därför att anmäla regeringen till EU-kommissionen för indirekt diskriminering.
Tillhör du förlorarna? I så fall vill du säkert veta vad regeringens jobb- och utvecklingsgaranti kan göra för dig, om du blir utförsäkrad. Garantin införs dock inte förrän 1 juli 2007 och Littorin vet i dag inte vad den ska erbjuda. Det ska utredas! Vågar vi tro på något bättre än den hårt kritiserade s-märkta agan (aktivitetsgarantin)? Och hur blir det med fortbildningen i arbetslivet - avgörande för att jobbmatchningen ska lyckas?
BJÖRN ÖIJER