Enligt Dagens Arbete anser Löfven att kvinnopotterna skulle missgynna anställda inom till exempel den lågavlönade tvätteribranschen.
- Vi förstår inte vad han menar. Vi begär inte lika stora löneökningar för alla, det har vi int gjort sedan andra världskriget. Varje förbund ansvarar självt för en eventuell kvinnopott, säger Ingemar Göransson, utredare på LO.
Kvinnopotterna är tänkta att samlas in utöver lönekravet på 3,9 procent eller minst 825 kronor enligt modellen 200 kronor x andelen kvinnor med en månadslön under 20 000 inom respektive avtalsområde. I Kommunal, där andelen kvinnor är 80 procent, skulle det alltså innebära att man kräver 160 kronor mer per individ än potten (0,8x200=160). Inom industrin där andelen kvinnor är 20 procent späs lönekravet på med 40 kronor.
- Det tycker Stefan Löfven är en dålig idé. I stället vill man höja lägstlönerna med 1 400 kronor i Facken inom Industrin. Snälla, skicka en ambulans till Storgatan för jag tror att Karl Olof Stenqvist (Teknikföretagens förhandlingschef, reds anm) får en hjärtattack, säger Ingemar Göransson.
Han anser att LO, till skillnad från Facken inom Industrin, satsat såväl på lågavlönade som felavlönade. LO kräver att lägstlönen höjs med 910 kronor.
Sifs ordförande Mari-Ann Krantz vill inte kommentera LO:s krav på kvinnopotter.
- Problemen ser olika ut i de olika förbunden. Ett problem som vi har lyft fram även i tidigare avtalsrörelser är de osakliga löneskillnaderna, för Sifs del 1 900 kronor. Osakliga löneskillnader är ett tjänstemannaproblem, som man inte nödvändigtvis löser med kvinnopotter. Det blir en sak för våra delegationer att hantera hur vi ska komma åt det i avtalskraven.
Sif har förordat krav på kraftigt höjda lägstlöner, vilket man anser tillgodoses med kravet på 1400 kronor mer.
LO:s och Facken inom Industrins medlemsförbund har till början av december på sig att ta ställning till de föreslagna avtalskraven.

LINDA SVENSSON