Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sif vill öppna högskolan för yrkesverksamma

Högskolan behöver bli bättre anpassad till det livslånga lärandet. Det måste bli lättare för äldre att få studiestöd och det krävs fler flexibla utbildningsformer för yrkesverksamma. Detta framför Sif och Finansförbundet i ett gemensamt utspel om högre utbildning.
Publicerad
Sif och Finansförbundet har tillsammans formulerat ett utbildningspolitiskt program. En förutsättning för det flexibla arbetslivet är att det blir lättare att utbilda sig under arbetslivets gång, anser de båda förbunden. De föreslår att högskolorna ska få extra resurser för att utveckla utbildningar för yrkesverksamma. Bland annat vill man se fler och bättre webbaserade distansutbildningar.
- Distansutbildning är ofta enda möjligheten att studera vidare för dem som arbetar, säger Lars Jonsson, utredare på enheten för strategisk utveckling på Sif.
Det är viktigt att pedagogiken på dessa utbildningar utvecklas, förklarar han, och att högskolorna får full kostnadstäckning för distansutbildningar.
För att underlätta studier för yrkesverksamma föreslår de båda förbunden ett nytt studiemedelssystem som inte sätter stopp vid en viss ålder eller ett visst antal studerade terminer. Vidare vill man göra det lättare att värdera kunskaper som förvärvats på annat sätt än genom högskolestudier. Den som i sitt arbete har tillägnat sig kunskaper inom ett område ska kunna få dessa validerade, och därmed kvalificera sig till högre utbildning.
- Och då måste utbildningarna bli kortare och mer specialinriktade. Har man arbetat med datorer och kan visa sina kunskaper ska man inte behöva börja från början i en lång datautbildning, säger Lars Jonsson.
Det utbildningspolitiska programmet trycker också på att kvaliteten på högskoleutbildningarna måste höjas. Där menar man att utbildningens relevans på arbetsmarknaden ska vara ett kvalitetskriterium. Likaså vill man stärka utbildningarnas koppling till arbetslivet genom fler och längre praktikperioder.
THOMAS HELDMARK

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.