Förbundet htf+sif har ännu inget namn. Ett första utkast till visionsdokument finns. Det har arbetats fram på gemensamma seminarier med styrelserna och i workshops med regionala förtroendevalda. Det heter En bild av det nya. Det är ett embryo till ett idéprogram.
Visionen beskrivs som en dröm. En strävan och en spegling av förbundets värderingar. "Den ska vara tydlig, framåtdrivande, nydanande och få hjärtat att le (min kurs) hos både medlemmar, förtroendevalda och anställda". Så står det i brödtexten. Så långt finns det ett slags lyskraft i visionen. När den sen kokas ner till följande målsättning tappas lite av strålglansen: "att i samspel skapa och driva en utveckling som leder till framgång, trygghet och glädje i arbetslivet".
Eftersom den ambitionen är helt invändningsfri är den varken originell eller särskilt inspirerande. Vem vill inte ha framgång, trygghet och arbetsglädje?
Till bilden av det nya hör kännetecken som att facket är närvarande - på arbetsplatsen och över hela landet. Att en facklig styrka kan byggas upp när alla tjänstemän kan organiseras i samma förbund - oavsett bransch, yrke och befattning. Sifs gamla vision "ett företag - ett fack" skulle komma närmare ett förverkligande genom samgående med HTF.
Strategiskt kommer det fackliga arbetet även i framtiden att handla om löner och anställningsvillkor, arbetsmiljö, jämställdhet, kompetens- och karriärutveckling samt tillväxt, konstateras i utkastet. Självklart, men här behöver bågen spännas. Menas tillväxt till varje pris eller hållbar tillväxt? För att ta ett exempel.
Visioner i all ära. Till sist är det ekonomin som bestämmer kursen. Efter alliansens valseger väntas fler lämna facket. Anders Kjellberg, forskare vid Arbetslivsinstitutet, befarar att Sif kan tappa 45 000 medlemmar på sikt. Fusionen mellan HTF och Sif är inte en rationaliseringsåtgärd, har det förvisso trumpetats från första början. Syftet är att öka medlemsnyttan.
I Siftidningens enkät med de båda förbundens ledande förtroendevalda framgår det att ökad medlemsnytta tolkas som närhet till medlemmarna genom en stark regional och lokal organisation. Ledningen vill också ha ett prisvärt medlemskap. Totalt sett vill man sänka avgifterna, även om vissa grupper kan få höjd avgift.
Medlemsavgifterna är en av knäckfrågorna. Debatten på kongresserna i höst måste ge något slags vägledning. Är det ökad nytta till lägre kostnad som gäller? Om svaret blir ja - vilka konsekvenser får det för ambitionerna i det nya jättefacket? Både verksamhet och vision påverkas av kongressombudens ställningstaganden.
BJÖRN ÖIJER