Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

LO-kritik mot alliansens a-kasseförslag

Liksom tidigare Sif anser LO att den borgerliga alliansens förslag till a-kassereform hotar den svenska modellen. För att visa på konsekvenserna har LO tagit fram en virtuell räknesnurra, där medlemmar kan räkna på sina kostnader vid ett eventuellt regeringsskifte.
Publicerad
Alliansen förslag innebär bland annat att a-kassan blir obligatorisk och avgiften höjs till max 300 kronor per månad, samtidigt som skattereduktion för fackavgift slopas. Sifs ordförande Mari-Ann Krantz har tidigare varnat för att det kan leda till att färre väljer att organisera sig fackligt, eftersom kostnaden blir för hög. LO:s tredje vice ordförande, Leif Håkansson, är inne på samma linje.
- I och med Bankerydsöverenskommelsen identifierade man fackföreningsrörelsen som något att försvaga.
Alliansens a-kasseförslag är det som väckt störts irritation hos facken. Man vill inte bara höja avgifterna. Dessutom ska ersättningen från a-kassan sjunka till max 680 kronor om dagen de första 100 dagarna, och ytterligare därefter.
- A-kassa, kollektivavtal och starka fackliga organisationer är en treenighet som ger balans och styrka gentemot motparten - arbetsgivarna, säger Leif Håkansson.
LO har tagit fram ett Internetverktyg som gör det möjligt för deras medlemmar att räkna ut hur alliansens förslag skulle slå mot dem.
En medlem i IF Metall med en månadsinkomst på 22 000 som blir arbetslös förlorar till exempel 1 100 kronor i månaden de första 100 dagarna, jämfört med dagens system. Samtidigt ökar a-kasseavgiften med 286 kronor. När det gäller sjukförsäkringen vill de borgerliga införa ytterligare en karensdag, samt minska ersättningen efter 180 dagar. Samme metallarbetare skulle vid sjukdom förlora 2 200 kronor per månad efter 180 dagars sjukskrivning, enligt LO:s räknesnurra.
Den borgerliga alliansen har tidigare bemött kritiken med att en vanlig inkomsttagare får tusen kronor mer i plånboken varje månad genom lägre skatt.

LINDA SVENSSON
Fotnot: Du hittar räknesnurran på www.lo.se

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.