Michael Pannagel på förbundskansliet ansvarar för projektet på Ericsson med dess 22 Sifklubbar. Medlemsökningen där är än så länge blygsam:
- Vi har bromsat den nedgående trenden och ökat organisationsgraden något på Ericsson. Särskilt mot bakgrunden att antalet anställda har sjunkit under samma tid.
Målet är att få fler medlemmar. Men också att få bättre fungerande klubbar, för det är i klubbarna som nya medlemmar ansluts. Därför är det viktigt att klubben gör sig synlig på företaget. Ett annat mål är att alla förtroendevalda ska delta i en facklig grundkurs, att de som har uppdrag ska få utbildning för det och att någon får utbildning i att arbeta fackligt i en koncern.
- Vi arbetar i uppförsbacke, säger Pannagel. Det är inte lätt att få in nyanställda i Sif. De flesta som anställs nu är högutbildade och väljer CF, Civilingenjörsförbundet. Det är inte ovanligt att CF har lika många medlemmar som Sif på ett Ericsson-företag. CF har högre status och lägre avgift, och det tror jag är huvudproblemet. I CF kostar det lika för alla att vara med medan Sif har olika avgift, beroende på inkomsten. Att vi har bättre verksamhet tycks inte inverka på hur man väljer.
En del av projektet går ut på att försöka få med chefer. Det har delvis lyckats. Antalet chefer med över tre års högskoleutbildning har ökat med 110 personer, från 13 till 14,5 procent.
Vad gäller anslutningsgraden är det stora regionala skillnader. Sämst i storstäderna, bäst uppe i Norrland.
- Att vara oorganiserad i Luleå är nog en omöjlighet, säger Michael Pannagel.
LISBETH NIEMINEN