När fåmansföretagen fuskar överstiger de oredovisade summorna sällan en miljon.
- Det ska inte tolkas som att vi tänker sila mygg och svälja kameler, säger generaldirektör Gudrun Antemar, men då de småskaliga brotten är så många står de för den största delen av de 100-150 miljarder kronor som varje år undanhålls Skattemyndigheten.
Dessutom står de branscher där svartjobb är vanligast, exempelvis bygg- och städbranschen, inför ett uppsving. Om ett företag inte bryr sig om sina anställdas arbetsmiljö och anställningstrygghet eller struntar i sin goodwill är företaget betydligt mer anpassningsbart och lättrörligt på marknaden. Och när var tredje svensk kan tänka sig att köpa tjänster eller varor svart är det sannolikt att de oseriösa företagen ökar sina marknadsandelar med snedvriden konkurrens som följd.
En annan risk är att företag i allt större utsträckning hyr in tjänster. Samhällets "tjänstefiering", som Gudrun Antemar uttrycker det, ger utrymme för fiffel. De som sysslar med detta har oftast en legal och vit bokföring överst och därunder en organiserad brottslig verksamhet.
Analysen visar också att klassiskt kriminella nätverk har börjat plöja ner sina pengar i vanliga företag för att tvätta dem. Nätverken kan även ha ekobrott som affärsidé, det gäller allt från vanlig svart arbetskraft till aggressiva övertagande av företag.
Gemensamt för brottslingarna är att de väger vinsten mot risken för upptäckt.
- Och vi ska vara besvärliga, säger Gudrun Antemar. Det allra effektivaste för att förebygga ekobrott är att de som begår brotten drar sig för att försöka om de upplever att riskerna har ökat.
Under det årslånga arbetet med analysen har Ekobrottsmyndigheten samlat sina kunskaper, plockat in mer erfaret folk från finansmarknaden och fått bättre styrning och samarbete med liknande myndigheter.

DANIEL LARSSON