Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kritik mot jätteregioner i Sif

- En halvering av antalet regioner sker över min döda kropp, sa ombudet Tommy Lindbohm när Sifs förbundsfullmäktige i går debatterade förslaget till ny organisation för service och medlemsinflytande.<br />
Publicerad
Många ombud kritiserade förslaget att göra om nuvarande tjugo regionala avdelningar till nio jätteregioner med allt från 13 000 till 100 000 medlemmar. Man befarade att avståndet till den enskilde medlemmen skulle öka och att antalet förtroendevalda skulle minska.
- Att slå samman avdelningar kräver svett och hårt arbete. Det måste ske på frivillig väg, sa Anette Eriksson, Sif Småland.
En parallell struktur för branschinflytande skulle å andra sidan ge betydligt fler förtroendevalda chansen till fackliga uppdrag. Enligt valberedningens ordförande Lars Eliasson skulle minst 700 uppdrag på nationell nivå behöva fördelas mot dagens 250, "och det finns det inte folk till". Ett angeläget problem, tyckte de som backade upp förslaget.
Andra idéer som mötte motstånd var att ersätta kongressen med ett årligt förbundsmöte och att alla arbetsplatser skulle få rätt att skicka en person till de regionala årsmötena. Marina Åman, Stockholm, tyckte att den rätten bara bör gälla små arbetsplatser utan Sifklubb. Annars ska den interna demokratin kanaliseras genom klubbarna.
Meningen var att hela organisationsförslaget skulle skickas på remiss i januari-februari.
- En remiss måste ha flera tydliga alternativ och analys av konsekvenserna. Det här väcker förvirring. Jag yrkar på timeout och ett extra fullmäktige, sa Kristin Forsberg, Göteborg.
Beslutet blev en kompromiss formulerad av förbundsstyrelsen.Det blir ingen remiss nu. I stället ska underlagen kompletteras med problemorienterande frågeställningar och skickas ut för diskussion i förbundet. Hänsyn ska också tas till debatten på fullmäktige. Ombuden kallas till ett extra möte i februari eller mars. Då bestäms också tidplan för det fortsatta arbetet.

BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.