Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Norrbotten rasar mot regeringen

Att regeringen den 10 juli sänkte transportstödet med 15-20 procent för några Norrlandslän har väckt starka protester. 2 500 jobb anses hotade bara i Luleå med omnejd.
Publicerad
De 50 miljoner kronor som frigörs ska användas till att bekosta saneringen efter stormen Gudrun i vintras. Om konjunkturen vänder och det finns mer pengar att fördela har infrastrukturminister Ulrica Messing lovat ompröva besparingen.
Risken finns att företag som Älvsbyhus, Polarbröd och Plannja väljer att investera på andra ställen i Sverige och utomlands. Älvsbyhus räknar med att förlora 5 miljoner kronor. Företaget har redan nu aviserat att man ämnar minska produktionen i Älvsbyn med 40 anställda och utöka i skånska Bjärnum.
Hans-Eric Holmström är Sifs regionchef i Norrbotten och Västerbotten:
- Oväntat och obegripligt. Transportstödet är ju ett väldigt konkret stöd som syns direkt i resultaträkningen. Något som företagen har vant sig vid att få under årens lopp.
Vad säger han om att regeringen gynnar skogsägarna i Småland på bekostnad av Norrland?
- Det är som att blanda ihop äpplen och päron. Man häpnar. Jag har full förståelse för att det behövs stöd och insatser för dem som har drabbats av Gudrun men att använda det som argument för att missgynna oss! Våra företag har extrakostnader för att de ligger illa till geografiskt. Dyrare transporter kommer alltid att vara en konkurrensnackdel. Många vägprojekt här uppe skjuts upp med motiveringen att vägarna i södra Sverige har förstörts av Gudruns framfart.
Samtidigt med att transportstödet sänks förlorar Sverige, främst Norrlandslänen, EU-bidrag på närmare en miljard kronor. Det beror på att regeringen har bestämt att beviljade bidrag ska beräknas på eurokursen 8.60 kronor medan dagskursen ligger på runt 9.30 kronor. Kritiker anser att eurokursen borde ha frysts på en kurs som ligger närmare verkligheten, förslagsvis 9 kronor.

LISBETH NIEMINEN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.