Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Bemanningsföretagen vill ta över ansvaret för att invandrare ska få jobb

Anställning i bemanningsföretag blir för många invandrare en språngbräda till fast jobb. Fler invandrare arbetar också i uthyrningsföretag än i övriga näringslivet. Med de argumenten vill Bemanningsföretagen ta över arbetsförmedlingen för invandrare och rekryteringen till offentliga jobb.
Publicerad
Av de anställda i bemanningsföretagen år 2002 var 15,7 procent födda i ett annat land än Sverige. För näringslivet i övrigt var motsvarande siffra 10,6 procent. I bemanningsföretagen arbetade dubbelt så många personer med utomeuropeisk bakgrund som i övriga näringslivet, enligt en rapport från Stockholms universitet.
- Vi lyckas för att vi inte tittar på namnen, vi får en kravprofil av kunden och matchar utifrån kompetens, säger Eva Östling Ollén förbundsdirektör för Bemanningsföretagen som ingår i arbetsgivarorganisationen Almega.
Utifrån det och att bemanningsbranschen varje dag har 10 000 kontakter med företag vill man att Ams lägger ut arbetsförmedlingen för invandrare. Man vill även komma in tidigare i integrationsprocessen genom att delta i lokala försök med integration av invandrare på arbetsmarknaden. Eslöv framhålls som ett exempel. Där drivs ett projekt med svenskaundervisning och arbetsplatsträning som varvas varje dag.
Bemanningsbranschen vill också åta sig att sköta all rekrytering för både stat, kommuner och landsting.
- Kommunministern vill att vi ska avpersonifiera ansökningshandlingarna. Det behövs inte när vi tittat på kompetensen, säger Eva Östling Ollén.
Även Sifs förbundsordförande Mari-Ann Krantz är negativ till att avpersonifiera ansökningshandlingar.
- Jag tycker inte att någon människa ska behöva avpersonifieras, i stället handlar det om attityder. Företagen måste lära sig att se kunskap och kompetens. Men invandrare ska inte behöva gå via bemanningsföretag, de ska ha möjligheter till anställningsintervju även utan dem, säger Mari-Ann Krantz.
Bemanningsföretagen har cirka 400 medlemsföretag med totalt drygt 30 000 anställda. Skälen till att organisationen engagerar sig är två.
- Det är en affärsmöjlighet för oss. Ams finansieras med statsmedel, men verksamheten fungerar inte i dag. Vi tror att vi skulle kunna minska skatteuttaget om man utnyttjade bemanningsföretagen som redan finns på marknaden.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.