- Den springande punkten är lönebildningsavtalet, i IT-branschen finns redan tre fyra centrala förhandlingar om tillämpningen, säger Magnus Darke på Sifs förhandlingsenhet.
I avtalsrörelsen kom fack och arbetsgivarna i IT- och telekombranschen överens om att göra en utredning om callcenterföretagen. När nu rapporten är klar är parterna oeniga om huruvida det går att tillämpa lönebildningsavtalet. Arbetsgivarna ser inte några problem.
Men det gör Sif. Ett är tolkningen av begreppet "företaget". Enligt Sif ska lönerna förhandlas lokalt av klubbarna. Arbetsgivarna anser att förhandlingen ska ske per företag oavsett om det är utspritt på flera orter.
- Ett annat stort problem är att i princip alla tillämpar lägstlöner, säger Magnus Darke.
I fjol var lägstlönen 12 970 kronor i månaden, i år är den 13 260. Det innebär att höjningen av fjolårets lägsta lön till årets lägsta lön tar en så stor del av utrymme av lönerevisionen att det blir lite kvar till andra höjningar.
- Att det blir så beror på att arbetsgivarna definierar löneutrymmet och stupstocken som samma sak. Vi ser det som två skilda, säger Magnus Darke.
Anna Kruuse på Sykes i Ed, som ingår i Sifs förhandlingsdelegation, var med och förhandlade fram avtalet och hade stora förhoppningar på rapporten.
- Jag är jättebesviken. Om det här ska ligga till grund för nästa avtalsrörelse blir jag mörkrädd. Det behövs en djupare och mer utförlig rapport. Vi kommer att göra en egen på Sykes. Sif och Almega borde också göra varsin, då skulle man förstå att sanningen borde ligga någonstans däremellan, säger Anna Kruuse.
Rapportens konstaterade att det behövs större kunskap både hos företag och klubbar om hur avtalet fungerar tar hon som en förolämpning.
-Det som krävs är att vi har stöd i avtalet. Om Sif ska organisera anställda på callcenter måste de ta hand om oss. Det pågår ständiga diskussioner om att gå över till HTF, säger Anna Kruuse.
Ett avtal som inte fungerar borde sägas upp tycker hon och receptet för att höja lägstlönerna är en speciell lägstlönepott vilket hon slogs för i avtalsrörelsen.
CHRISTINA SWAHN
I avtalsrörelsen kom fack och arbetsgivarna i IT- och telekombranschen överens om att göra en utredning om callcenterföretagen. När nu rapporten är klar är parterna oeniga om huruvida det går att tillämpa lönebildningsavtalet. Arbetsgivarna ser inte några problem.
Men det gör Sif. Ett är tolkningen av begreppet "företaget". Enligt Sif ska lönerna förhandlas lokalt av klubbarna. Arbetsgivarna anser att förhandlingen ska ske per företag oavsett om det är utspritt på flera orter.
- Ett annat stort problem är att i princip alla tillämpar lägstlöner, säger Magnus Darke.
I fjol var lägstlönen 12 970 kronor i månaden, i år är den 13 260. Det innebär att höjningen av fjolårets lägsta lön till årets lägsta lön tar en så stor del av utrymme av lönerevisionen att det blir lite kvar till andra höjningar.
- Att det blir så beror på att arbetsgivarna definierar löneutrymmet och stupstocken som samma sak. Vi ser det som två skilda, säger Magnus Darke.
Anna Kruuse på Sykes i Ed, som ingår i Sifs förhandlingsdelegation, var med och förhandlade fram avtalet och hade stora förhoppningar på rapporten.
- Jag är jättebesviken. Om det här ska ligga till grund för nästa avtalsrörelse blir jag mörkrädd. Det behövs en djupare och mer utförlig rapport. Vi kommer att göra en egen på Sykes. Sif och Almega borde också göra varsin, då skulle man förstå att sanningen borde ligga någonstans däremellan, säger Anna Kruuse.
Rapportens konstaterade att det behövs större kunskap både hos företag och klubbar om hur avtalet fungerar tar hon som en förolämpning.
-Det som krävs är att vi har stöd i avtalet. Om Sif ska organisera anställda på callcenter måste de ta hand om oss. Det pågår ständiga diskussioner om att gå över till HTF, säger Anna Kruuse.
Ett avtal som inte fungerar borde sägas upp tycker hon och receptet för att höja lägstlönerna är en speciell lägstlönepott vilket hon slogs för i avtalsrörelsen.
CHRISTINA SWAHN
