Logo
Sök
Arkiv

Oenighet om lönerna på callcenter

Fack och arbetsgivare har olika uppfattningar om hur löneavtalet ska tolkas. Det slår fack och arbetsgivare fast i en rapport.
Publicerad
- Den springande punkten är lönebildningsavtalet, i IT-branschen finns redan tre fyra centrala förhandlingar om tillämpningen, säger Magnus Darke på Sifs förhandlingsenhet.
I avtalsrörelsen kom fack och arbetsgivarna i IT- och telekombranschen överens om att göra en utredning om callcenterföretagen. När nu rapporten är klar är parterna oeniga om huruvida det går att tillämpa lönebildningsavtalet. Arbetsgivarna ser inte några problem.
Men det gör Sif. Ett är tolkningen av begreppet "företaget". Enligt Sif ska lönerna förhandlas lokalt av klubbarna. Arbetsgivarna anser att förhandlingen ska ske per företag oavsett om det är utspritt på flera orter.
- Ett annat stort problem är att i princip alla tillämpar lägstlöner, säger Magnus Darke.
I fjol var lägstlönen 12 970 kronor i månaden, i år är den 13 260. Det innebär att höjningen av fjolårets lägsta lön till årets lägsta lön tar en så stor del av utrymme av lönerevisionen att det blir lite kvar till andra höjningar.
- Att det blir så beror på att arbetsgivarna definierar löneutrymmet och stupstocken som samma sak. Vi ser det som två skilda, säger Magnus Darke.
Anna Kruuse på Sykes i Ed, som ingår i Sifs förhandlingsdelegation, var med och förhandlade fram avtalet och hade stora förhoppningar på rapporten.
- Jag är jättebesviken. Om det här ska ligga till grund för nästa avtalsrörelse blir jag mörkrädd. Det behövs en djupare och mer utförlig rapport. Vi kommer att göra en egen på Sykes. Sif och Almega borde också göra varsin, då skulle man förstå att sanningen borde ligga någonstans däremellan, säger Anna Kruuse.
Rapportens konstaterade att det behövs större kunskap både hos företag och klubbar om hur avtalet fungerar tar hon som en förolämpning.
-Det som krävs är att vi har stöd i avtalet. Om Sif ska organisera anställda på callcenter måste de ta hand om oss. Det pågår ständiga diskussioner om att gå över till HTF, säger Anna Kruuse.
Ett avtal som inte fungerar borde sägas upp tycker hon och receptet för att höja lägstlönerna är en speciell lägstlönepott vilket hon slogs för i avtalsrörelsen.

CHRISTINA SWAHN



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Läs även