Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Populärt lära sig lönekartläggning

Drygt 35 procent av företagen genomför lönekartläggningar för att säkerställa att kvinnor och män har lika lön. På 70 procent av företagen har Sif varit delaktigt. Det visar en enkät som besvarats av 1 000 klubbar.
Publicerad
Trots att lagen säger att likartat arbete ska ge lika lön tjänar en kvinna i Sif i genomsnitt 2 052 kronor mindre i månaden än en man. För att komma till rätta med osakliga löneskillnader driver Sif ett projekt i syfte att öka kunskapen om lönekartläggning. Hittills har 250 anställda utbildats och före sommaren kommer drygt 20 kurser ha getts för förtroendevalda. I höst fortsätter utbildningarna.
- Intresset är stort, kurserna blir snabbt fulltecknade, i Stockholm har vi fått dubblera. Jag är glad att så många ser det som en viktig fråga, säger projektledaren Helena Hedlund som också är Sifs nya chefsjurist.
Begreppsförvirringen är stor, kunskapen bland arbetsgivarna är liten. De erfarenheterna har Anni Rosengren som är en av Sifs sex regionala lönekartläggare.
- Vanligast är att fråga vad som menas med lönekartläggning, hur man gör det och har man rätt att få ut allas löner?
Under en kursdag ger Sif svar på de frågorna och betonar samtidigt lagens krav på att lönekartläggning ska ske i samverkan mellan arbetsgivare och alla fack.
- Det utmanar hela sättet att tänka när det gäller löner och värderingar, säger Anni Rosengren.
För en lönekartläggning krävs att man analyserar löner och förmåner, gör en arbetsvärdering, räknar ut medellön, analyserar skillnader och markerar kvinnodominerade arbeten jämför dem med mansdominerade. Om inte löneskillnader kan förklaras på ett sakligt sätt ska de åtgärdas.
- Man kan inte sticka under stol med att det är ett omfattande jobb om man inte gjort något tidigare. Vinsten är att man kommer åt orättvisor, säger Anni Rosengren som varnar klubbarna för att skriva under en lönekartläggning utan att ha full insyn. Resultatet måste kunna förklaras för medlemmarna.
Projektet, som ska pågå till och med juli 2006, kostar 15,8 miljoner kronor.

CHRISTINA SWAHN





Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.