Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Lönegapet mellan kvinnor och män minskar

I fjol ökade kvinnornas löner mer än männens. Den största utjämningen skedde bland tjänstemän i privat sektor, visar en LO-rapport.<br />
Publicerad
Sett till alla anställda, både arbetare och tjänstemän, fick kvinnorna en löneökning på 3,9 procent, medan männens löneökning var 3,3 procent.
Men bland de privatanställda tjänstemännen var skillnaden större, 4,2 jämfört med 3,1 procent.
Eftersom männens medellön är betydligt högre än kvinnornas blev dock inte utjämningen särskilt stor räknad i kronor. Kvinnorna bland tjänstemännen i den privata sektorn fick en löneökning på 930 kronor, medan männens löneökning stannade på 900 kronor.
Enligt LO beror utjämningen till stor del på att antalet kvinnor inom traditionellt manliga tjänsteyrken ökar, ofta yrken som civilingenjör, läkare och jurist där lönenivåerna är höga.
Även bland arbetare i offentlig sektor ökade kvinnornas löner mer än männens räknat i kronor. Bakom det ligger de senaste årens låglönesatsningar och kommunals konflikt. När lönerna inom kommunal och landsting ökar mer än i andra sektorer, gynnar det kvinnorna.
LO:s avtalssekreterare Erland Olauson vill inte säga att fortsatt utjämning blir ett avtalskrav framöver, men påpekar att jämställdhet är en av förbundens viktigaste frågor.
- Vi har en stor medlemsmajoritet för att arbeta i den här riktningen. Långsiktigt tillhör det också normal facklig strategi, det gynnar både männen och kvinnornas intressen, en utjämning ska inte ske på männens bekostnad.
Till skillnad från gapet mellan kvinnor och män har däremot inte löneskillnaderna mellan tjänstemän och arbetare minskat. Trots att fjolårets löneökning räknat i procent nästan var identisk, 3,8 jämfört med 3,7 procent, fortsatte skillnaden mellan hur mycket som hamnar i plånböckerna att öka. Tjänstemännens löneökning var 940 kronor, arbetarnas 640 kronor.

NIKLAS HALLSTEDT



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.