Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvinnor får mindre kompetensutveckling

En ny Sifrapport slår fast att kvinnor, särskilt de över 50, får mindre kompetensutveckling än sina manliga kollegor. Även lågutbildade släpar efter.
Publicerad
I en debattartikel i Dagens Nyheter i dag föreslår Sifs ordförande Mari-Ann Krantz och industrimannen Carl Bennet ett samhällskontrakt för kompetenstillväxt.
- Om vi ska kunna ha kvar arbetskraften i företagen måste alla få kompetensutveckling. Att det ser ut som det gör kan jag inte tolka på något annat sätt än att man väljer att inte satsa på kvinnor, och det tycker jag är bedrövligt, säger Mari-Ann Krantz.
Samhällskontraktet ska omfatta fack, arbetsgivare, politiker och utbildningsväsendet och säkra kunskapstillväxten ute i företagen. Bland annat föreslås att man fördubblar antalet utbildningsplatser på den kvalificerade yrkesutbildningen och bättre kopplar den till arbetsmarknadens behov. Vidare vill Krantz och Bennet ge företagen skatterabatt för satsningar på kompetensutveckling samt ge de kompetensutvecklingsavtal som finns mellan arbetsmarknadens parter ett mer substantiellt innehåll.
- Vår undersökning visar att man inte jobbar med kompetensutvecklingsavtalen lokalt som det är tänkt. Vi måste gå ut och prata med våra förtroendevalda och våra medlemmar om vilka möjligheter och rättigheter de har, till exempel rätten till individuella utvecklingsplaner, säger Mari-Ann Krantz.
Sifs enkätundersökning till förtroendevalda visar att mer än hälften anser att chefen ser positivt på anställdas kompetensutveckling, men nästan en fjärdedel säger att det är ovanligt med individuella utvecklingsplaner. Dessutom finns det inte någon koppling mellan lön och kompetensutveckling, trots att det utlovas i avtalen,.
Bland Sifs medlemmar uppger 55 procent att de fått möjlighet att ta del av planerad kompetensutveckling det senaste året, en minskning med fem procentenheter sedan år 2000.
- Vi ser att förtroendevalda allt oftare får förslag på undantag från turordningen på grund av att personer inte har den kompetens som krävs. Det visar hur viktigt det är med det livslånga lärande som vi driver i avtalsrörelsen, säger Mari-Ann Krantz.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.