Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsgivarna öppnar för partsgemensam lönestatistik

För att få bukt med osakliga löneskillnader krävs det att parterna har gemensam lönestatistik. Det hävdar Sif och lyfter fram det som en nyckelfråga i avtalsrörelsen.
Publicerad
I dag saknas det gemensam lönestatistik för fack och arbetsgivare. Sif har egen statistik och motparten hämtar ofta sina siffror från Statistiska centralbyrån.
- Problemet är att insamlingsmetoderna är olika. Man tar med olika faktorer i statistiken, så den går inte att jämföra, säger Magnus Hildebrand på Sifs förhandlingsenhet.
Sif menar att gemensam statistik är nödvändig för att komma åt lönediskriminering. Sif har arbetat hårt för att lyfta fram den frågan i avtalsrörelsen, men arbetsgivarna har lämnat den obesvarad i sina krav.
- De har bara det gamla systemet från 80-talet för ögonen, med befattningsnomenklaturen. Arbetsgivarna anser att det användes för att driva upp lönerna. Till viss del har de rätt, men det var inte det viktiga i det systemet, säger Magnus Hildebrand.
Med befattningsnomenklaturen fanns ålders- och kvalifikationstillägg, alltså förutbestämda löneökningar. Men Magnus Hildebrand tror att parterna har goda möjligheter att enas om en ny gemensam statistik.
- Det är inget som blir färdigt med avtalsrörelsen, det är så pass komplicerade frågor.
Även Karl-Olof Stenqvist, förhandlingschef på Teknikföretagen, tror att parterna kan enas.
- Det skulle inte förvåna mig om vi tillsätter en arbetsgrupp. Sedan är frågan om vi gör en gemensam statistik för hela sektorn eller om vi gör en på varje avtalsområde.
Men Stenqvist tror inte att lönestatistiken är någon större hjälp när det gäller att eliminera osakliga löneskillnader.
- Vår bedömning är att man måste se till de enskilda fallen. Stora statistikmassor blir för svårhanterligt. Jag har ingen övertro till statistiken i sådana fall.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.