Åtgärderna mot ohälsan är otillräckliga, anser Sif. Alltför mycket skjuts på framtiden.- Ersättningarna sänks i förhoppningen att det ska leda till fler i arbete, säger Sifekonomen Gösta Karlsson.
Publicerad
Regeringens mål är att halvera antalet sjukdagar mellan 2002 och 2008, samt minska antalet nya aktivitets- och sjukersättningar (tidigare förtidspension och sjukersättningar). För att uppnå det föreslås bland annat anställningsstöd för att hjälpa långtidssjuka tillbaka till arbetet, detta ska omfatta i genomsnitt 3 000 personer. - Det känns inte speciellt ambitiöst med tanke på antalet långtidssjukskrivna. Men det betyder mycket för varje individ, säger Gösta Karlsson. Karensdagen ska gälla oavsett när sjukanmälan görs. Sjukpenningen till arbetslösa ska ändras från den 1 juli så att den inte överstiger arbetslöshetsersättningen. Sif, som förespråkar en inkomstbortfallsmodell, ser detta som en varningssignal. - Effekten blir fler arbetslösa. Frågan är om regeringen håller på att lämna principen att kompensera inkomstbortfall för en om grundtrygghet, säger Gösta Karlsson. Arbetsgivarnas ansvar för sjuklöneperioden förlängs från den 1 juli i år. TCO är kritisk mot konstruktionen av detta eftersom 10 procent som i dag täcks av kollektivavtalen fryser inne. TCO betecknar vårbudgeten som en besparings- och inte en reformbudget, förslagen från trepartsamtalen har inte gett resultat. Därför bör samtalen nu återupptas, menar TCO och Sif instämmer. Flera åtgärder skjuts till 2004. Dit hör ett system där arbetsgivare med låg sjukfrånvaro gynnas ekonomiskt. - Det är olyckligt när talen är så höga för ohälsa och långtidssjukskrivningar. Ju förr åtgärder kan sättas in, desto bättre är det, säger Sifs andre vice ordförande Thord Wedin. Samtidigt ska ökat ansvar läggas på individen för att sjukskrivningen bryts. Regeringen konstaterar att det är mycket sällan som en sjukskriven får sin ersättning indragen då den sjuke inte medverkat till rehabilitering. - Jag har svårt att tro att en människa som är sjuk skulle vara negativ till rehabilitering, säger Thord Wedin.
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet
Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising
På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.
Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar.
1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat
– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter, eftersom de stör henne. – Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon.
Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.
Mark Flanagan.
– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen.
Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. – Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget.
2. Vad är det äckligaste en kollega ätit?
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising
– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.
Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle:
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising
– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda.
3. Får man kommentera kollegors lunchmat?
– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.
– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg.
– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då.
4. Finns det någon mat som är tabu här?
Mark Flanagan:
– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha.
Na "Hanna" Han.
Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet:
– En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.
Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt.
5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?
– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt.
– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson.
6. Vad lagar ni helst för mat själva?
– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han.
– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.