Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Friår gynnade inte långtidsarbetslösa

Fler långtidsarbetslösa och personer med utomnordiskt ursprung skulle ha fått jobb om riktlinjerna för friåret var tydligare. Det menar Miljöpartiet i en utvärdering.
Publicerad
I ett år har det varit möjligt att ta friår i tolv kommuner. Försöket fortsätter fram till 2005 då friåret väntas bli permanent i hela landet. Hittills har 2 500 personer tagit ledigt med 85 procent av a-kassan i ersättning.
- Dubbelt så många har sökt, skälen till att de inte beviljats är många gånger ekonomiska. Nu diskuterar vi en större flexibilitet i systemet, säger Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.
I vissa fall har arbetsförmedlingarna haft så dålig kontroll på medlen att redan beviljade ansökningar avslagits. Utvärderingen visar också brister i a-kassornas handläggning. Vanligast att ta friår är det bland offentliganställda kvinnor i åldern 35-55 år, av dem som tar friår är 71 procent kvinnor. Bara i åldersgruppen 20-24 år är könsfördelningen jämn. Privatanställda män tar sällan friår.
- Det är mycket anmärkningsvärt ur jämställdhetssynpunkt att männen inte fattat poängen att ta ledigt några månader för att vara hemma med barn eller förkovra sig, säger Maria Wetterstrand.
Trenden är dock att fler män söker friår.
I tre av de tolv kommunerna, Landskrona, Göteborg och Hällefors har fördelningen mellan privat- och offentliganställda varit relativt jämn. Något som kan förklaras med vilka informationsinsatser som gjorts.
För att fler lågavlönade ska kunna ta friår vill Miljöpartiet höja ersättningsnivån för de lägst avlönade och införa en lägsta ersättningsnivå.
Trots att tanken var att friåret skulle hjälpa de långtidsarbetslösa har det inte blivit så. En uppskattning visar att hälften av arbetsgivarna valt en vikarie de redan känner. Inte heller personer med utomnordiskt ursprung har gynnats.
- Vi har startat diskussioner om prioriteringarna av friårsansökningarna, att de ska beviljas utifrån vilka som går in och tar jobben, säger Maria Wetterstrand.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.