Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Överdrivet om pensioneringar i skogsindustrin

Uppgifterna om att 20 000 personer ska pensioneras inom skogsindustrin är inte korrekta. Det finns inga belägg för att branschen behöver rekrytera så många, utan problemet är främst att det är svårt att locka ingenjörer till pappersbruken.
Publicerad
I Dagens Nyheter den 8 januari, som citerades i Siftidningens nätupplaga, påstods att 20 000 av 100 000 anställda inom skogsindustrin ska pensioneras till år 2010. Det kallades för ett "gigantiskt rekryteringsproblem".
Om siffran vore korrekt skulle den motsvara den normala pensioneringstakten, ungefär 2,5 procent per år.
- Ja, det är inte mer än det normala. Men jag tror att det kan bli mer än 20 procent som slutar, säger Mårten Eriksson på branschorganisationen Svensk skogindustri.
- De siffror som publicerats är väl mer uppskattningar. Det här är siffror som är svåra att förstå och variationerna är stora.
Mårten Eriksson letar fram det underlag som finns, vilket är en enkätundersökning som gjordes för nästan två år sedan. Den enkäten, som riktades till massa- och pappersbruken, som har 31 000 anställda, besvarades av företag med tillsammans ungefär en tredjedel av de anställda. Bortfallet är således relativt stort, men resultatet var att 16 procent av personalen hade fyllt 56 år. Dessa borde då pensioneras inom elva år.
Det är ingen stor andel, särskilt inte om man jämför med vården och stora delar av den offentliga sektorn. En förklaring till att det inte är fler äldre på pappersbruken kan vara att många slutat i förtid, särskilt som det under 1990-talet var populärt att minska personalen med hjälp av avtalspensionering.
- Jag tror inte att det är lika vanligt längre, säger Mårten Eriksson.
Han säger att skogsindustrin har mycket låg personalomsättning, men stora problem att rekrytera ingenjörer.
Efterfrågan på högskoleutbildade tekniker kommer de närmaste fem åren troligen att vara högre än utbudet, enligt den senaste prognosen från Statistiska centralbyrån, SCB. Det blir underskott även på lärare och vårdpersonal, men överskott på bland andra samhällsvetare och kockar. Sammantaget kommer det inte att bli någon generell arbetskraftsbrist i Sverige, utan det kommer att finnas kvar en "reserv" av arbetslösa.

DAG BREMBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.