Ändå är det kombinationen av efterlön/pension från EU och statsrådslönen på totalt 124 000 kr/mån efter skatt som är intressant att diskutera. Statsministern hade under ett helt år inte haft några invändningar, och Karlsson själv anförde att "avtal ska hållas" som ett av många argument för att han hade rätt till varenda krona.
Att avtal ska hållas är även en facklig hederssak. Men inte i alla lägen. Percy Barneviks fallskärm från ABB på 900 miljoner blev omöjlig att försvara. I fallet Jan O Karlsson var det Metalls ordförande Göran Johnsson som drog igång drevet. Handels Ninel Jansson hakade på. Flera fackliga ledare stämde in i kritiken. Sifs andre vice ordförande Thord Wedin sa att dubbla löner för statsråd får samma effekt som höga chefsbonusar: "Att kräva att löntagarna ska hålla igen på löneökningstakten blir svårt".
TCO-ordföranden Sture Nordh har reagerat på att Sveriges Televisions vd Christina Jutterström förutom en månadslön på 160 000 kr brutto även lyfter pension på 70 000 kr från jobben som chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen. Netto är det i nivå med statsrådet Karlssons ersättningar. Jutterström säger att Bonniers står för hennes pension, inte väljarna och skattebetalarna, och ser därför inga likheter.
Sture Nordh menar att pensioner i princip är intjänad lön, men han ser ett moraliskt problem i att personer med uppdrag i allmänhetens tjänst har "villkor som vanliga människor inte kan drömma om". Han tycker att en försiktighetsprincip ska gälla, att pension ska räknas av mot lön. Nya försvarsministern Leni Björklund, som också kritiserades för dubbla ersättningar, valde att avstå från sin pension från tidigare jobb så länge hon sitter i regeringen.
Även riksdagsman Arne Kjörnsberg, före detta etikutredare hos socialdemokraterna, förespråkar en samordning av ministrars ersättningar så att inkomsten hamnar på en rimlig nivå. Riksdagsledamöter som slutar före 65 år får en inkomstgaranti, som trappas ner om de börjar förvärvsarbeta.
I ett par veckor var Jan O Karlsson en politisk belastning. För att rädda sin heder och skona statsministern gick han med på att skänka sin statsrådslön (efter skatt) till Olof Palmes minnesfond. Därtill tvingad av ett rättvise- och jämlikhetstänkande som ännu präglar den folkliga moralen i Sverige. Vi bör se den moralen som en tillgång hur illa den än må stämma med tankar och praxis i andra länder. Samtidigt är det viktigt att inte uppmuntra avund och jantelag.
Höga poster med makt, bra lön och andra goda villkor är inget vi ska förakta. Men måttfullhet och samordning av inkomster måste gälla även våra högsta företrädare. Avtal som erbjuder pension utan avräkning mot lön är ett systemfel. Pension ska vara en trygghet, inte grädde på moset.
BJÖRN ÖIJER