Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Löften från Telia utan värde vid varsel

När Telia sålde ut åtta bolag till Telefos kämpade Sif för att de anställda skulle få trygghetsgarantier. När nu 1 600 av de 6 000 varslats om uppsägning har inte avtalen något värde.
Publicerad
- Telia och Industri Kapital skjuter inte till pengar för värdesäkringar av omställningsstöden. Avtalen har urholkats i förhållande till ursprungsavtalen, säger Sifklubbens ordförande Lars-Erik Hake.
När Telia i juni 2001 sålde ut åtta bolag till Telefos, som ägs till 49 procent av Telia och 51 procent av Industri Kapital, ville facken försäkra sig om de anställdas trygghet.
- Vi hade aldrig gått med på en försäljning om de anställda inte fått omställningsavtalen med sig, säger Berith Westman, Sifklubbsordförande på Telia.
När de 6 000 anställda lämnade Telia skrevs avtal där de som var äldre än 50 år skulle få möjlighet till en omställningsperiod på sex månader utöver uppsägningstiden, vilket innebär 18 månader. Dessutom fanns ett extra omställningsstöd om 40 000 - 210 000 kronor, beroende på anställningstid.
Men i år, när 1 600 personer varslats, har skyddsnäten nästintill försvunnit.
I dag får de som är äldre än 55 år ett omställningsstöd på max 14 månadslöner. Övriga anställda med kortare anställningstid än 30 år får ett omställningsstöd om 25 000 - 75 000 kronor, beroende på anställningstid.
- Vi hade press på oss att anpassa avtalen till den verklighet som råder i bolagen, säger Lars-Erik Hake.
Resultatet har blivit att bara 50-75 personer valt den här möjligheten.
- Många tycker att det här är futtigt. Vi råder bara de som skaffat ett nytt jobb att ta omställningsstöd, säger Lars-Erik Hake.
När Telia senare sålde ut en annan företagsgrupp till Flextronics värdesäkrades omställningsavtalen.
- Avtalen med Flextronics kan inte sägas upp inom tre år. Men vad gällde Telefos kunde ingen förutse den här situationen. Övertaligheten hade uppstått även om de varit kvar i Telia med tanke på marknadens utveckling, säger Berith Westman.
I Telefosgruppen ingår Swedia Networks med dotterbolaget Comcarta, Ki Consultning, Validation, TA-Teleadress, Respons, Multicom Security och Swedtel.

CHRISTINA SWAHN


Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.