Börserna har rasat. Pessimismen bland hushållen tilltar. I Sverige är bara 12 procent optimistiska om ekonomin i framtiden (Skop). Mer än hälften tror på sämre ekonomi nästa år. Kvällspressen rycker ut med goda råd: "Så klarar du nya krisen" eller "Shoppa och hejda raset".
De amerikanska och brittiska attackerna i Afghanistan har ännu in på tredje veckan ett massivt stöd i västvärlden - trots att FN-anställda minröjare dödats, sjukhus träffats och Röda korslager bombats. Operationerna har kallats Varaktig frihet och Gränslös Rättvisa. Det låter bättre än Korståg, som president Bush använde först.
Attackerna anses överensstämma med FN-stagdans självförsvarsparagraf. Krigshetsande media använder hellre ordet vedergällning, ett begrepp som annars brukar beskriva det av världssamfundet icke sanktionerade dödande som dagligen utväxlas mellan ockupationsmakten Israel och Palestina. Vad är rättvisa? Tand för tand, öga för öga... lika många liv som släcktes i New York? Ingen vet hur många civila som dödats och kommer att dödas i Afghanistan, men i proportion till detta fattiga och krigshärjade lands befolkning är dödstalen sannolikt redan högre än i USA.
Det finns inga raka samband mellan fattigdom och terrorister. Men globala orättvisor tillhandahåller en jordmån vars extrema avkastning är terrorism. I väst byter vi snart mobil och dator som vi byter kalsonger. Samtidigt har hälften av jordens befolkning aldrig ringt ett telefonsamtal. FN rapporterar att det fortfarande finns över 800 miljoner hungrande och
undernärda människor och målet att halvera den siffran till år 2015 tycks orealistiskt.
Världshandeln är varken fri eller rättvis. De länder som vill exportera jordbruksprodukter till Europa och USA stoppas av protektionistiska tullmurar och västs subventionerade spannmålsöverskott som dumpar priserna i tredje världen. De fattiga skuldtyngda länderna upplever också WTO:s krav på bättre arbetsvillkor, miljövänlig produktion och stopp för barnarbete som protektionistiska.
Ett sätt att överleva blir då att upprätta ekonomiska frizoner för att locka till sig utländska investerare. I dessa zoner är löner och andra villkor usla och facket i stort sett frånvarande.
Under WTO:s nya toppmöte i Qatar i november får industriländerna en chans att visa om arbetet för en rättvisare världsordning kan bedrivas lika kraftfullt som kampen mot terrorismen.
En såväl humanitär som facklig strategi måste vara att befria utvecklingsländerna från tullar och avgifter på deras exportvaror. Då först kan man börja tala om frihandel och en globalisering som kommer alla till del. Om terrorattackens efterspel kan få den effekten är de tusentals spillda liven i USA och Afghanistan trots allt inte förgäves. Men sorgens tid är långt ifrån över.
Björn Öijer
De amerikanska och brittiska attackerna i Afghanistan har ännu in på tredje veckan ett massivt stöd i västvärlden - trots att FN-anställda minröjare dödats, sjukhus träffats och Röda korslager bombats. Operationerna har kallats Varaktig frihet och Gränslös Rättvisa. Det låter bättre än Korståg, som president Bush använde först.
Attackerna anses överensstämma med FN-stagdans självförsvarsparagraf. Krigshetsande media använder hellre ordet vedergällning, ett begrepp som annars brukar beskriva det av världssamfundet icke sanktionerade dödande som dagligen utväxlas mellan ockupationsmakten Israel och Palestina. Vad är rättvisa? Tand för tand, öga för öga... lika många liv som släcktes i New York? Ingen vet hur många civila som dödats och kommer att dödas i Afghanistan, men i proportion till detta fattiga och krigshärjade lands befolkning är dödstalen sannolikt redan högre än i USA.
Det finns inga raka samband mellan fattigdom och terrorister. Men globala orättvisor tillhandahåller en jordmån vars extrema avkastning är terrorism. I väst byter vi snart mobil och dator som vi byter kalsonger. Samtidigt har hälften av jordens befolkning aldrig ringt ett telefonsamtal. FN rapporterar att det fortfarande finns över 800 miljoner hungrande och
undernärda människor och målet att halvera den siffran till år 2015 tycks orealistiskt.
Världshandeln är varken fri eller rättvis. De länder som vill exportera jordbruksprodukter till Europa och USA stoppas av protektionistiska tullmurar och västs subventionerade spannmålsöverskott som dumpar priserna i tredje världen. De fattiga skuldtyngda länderna upplever också WTO:s krav på bättre arbetsvillkor, miljövänlig produktion och stopp för barnarbete som protektionistiska.
Ett sätt att överleva blir då att upprätta ekonomiska frizoner för att locka till sig utländska investerare. I dessa zoner är löner och andra villkor usla och facket i stort sett frånvarande.
Under WTO:s nya toppmöte i Qatar i november får industriländerna en chans att visa om arbetet för en rättvisare världsordning kan bedrivas lika kraftfullt som kampen mot terrorismen.
En såväl humanitär som facklig strategi måste vara att befria utvecklingsländerna från tullar och avgifter på deras exportvaror. Då först kan man börja tala om frihandel och en globalisering som kommer alla till del. Om terrorattackens efterspel kan få den effekten är de tusentals spillda liven i USA och Afghanistan trots allt inte förgäves. Men sorgens tid är långt ifrån över.
Björn Öijer
