Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Dags att ge arbetsgivare friskvårdsbidrag

Dagens friskvådsbidrag borde kompletteras med ett liknande för arbetsgivare, för att främja hälsosamma aktiviteter på jobbet, skriver Dennis Hedenskog.
Publicerad
till vänster ett tennisracket, till höger Dennis Hedenskog
Att spela tennis på fritiden är ett bra sätt att utnyttja friskvårdsbidraget, men det bör även kompletteras med ett bidrag till arbetsgivarna, skriver Dennis Hedenskog. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi har i Sverige ett omfattande problem med arbetsplatser som människor inte mår bra av. Inte mår dåligt på, utan mår dåligt av. Det leder till höga tal av stressrelaterade sjukdomar som kostar alla inblandade oerhört mycket. Dels i form av förlorade inkomster för företagen och stora kostnader för samhället, dels i lidande för individen som kan få stora konsekvenser för både arbetsliv och livskvalitet.

Enligt Arbetsmiljöverket kostar en utbränd medarbetare flera hundra tusen kronor. Utbrändhet kostar det svenska samhället åtskilliga miljarder kronor årligen. Då har vi inte ens tagit i beaktande de förluster och den uteblivna utveckling som minskad kapacitet och motivation skapar hos individer och i team som inte drabbats av utbrändhet men inte presterar i linje med sin fulla potential.

Branscher med högpresterande individer där välmående på arbetsplatsen ses som en “mjuk fråga” och i bästa fall en "nice to have", snarare än som en förutsättning för prestation, har en särskild sårbarhet och risk. Några exempel på sektorer som är hårt drabbade är IT, konsultbranschen, juridik, och informations- och kommunikationsteknik.

Vi behöver vd:ar som planerar in en stund i kontorets vilrum

Ett välmående hållbart arbetsliv är en lönsamhetsfråga, en affärsutvecklingsfråga och en hållbarhetsfråga och behöver prioriteras högre än vad som görs i dag. Det ska inte handla om hur väl anställda tar hand som sig själva på sin fritid, utan om den arbetsmiljö som arbetsgivare erbjuder. Vi behöver fler vd:ar som planerar in en stund i kontorets vilrum en vanlig torsdag och som skapar förutsättningar för sina team att göra detsamma. Hur barfota man är på sitt skärgårdsställe eller hur mycket tennis man spelar på söndagarna är en annan fråga.

Lagstiftare och beslutsfattare har tagit en del steg. Vi har till exempel regelverk för arbetsplatsens utformning kring vilrum, sociala ytor med mera. Men hur många efterföljer dessa? Finns det vilrum överallt och används dessa rätt eller överhuvudtaget? Hur många har använt ett vilrum på sin arbetsplats den senaste månaden? Hur många som läser denna debattartikel jobbar i en arbetsmiljö som aktivt i sin lokal skapar förutsättningar för att alla i teamet ska må bra under arbetsdagarna?

Vi behöver skapa hållbara och hälsosamma arbetsplatser för att medarbetare ska nå sin fulla potential och bidra till organisationens utveckling. Vi behöver se kopplingen mellan folkhälsa och arbetsliv. Alla arbetsgivare och företagsledare behöver ta sitt ansvar. Inte på framtidens arbetsplats utan nu.

Vi kan förändra stora system

För att påskynda utvecklingen föreslår vi att dagens friskvårdsbidrag, som bygger på att anställda på sin fritid ska göra något för sin hälsa, kompletteras med ett friskvårdsbidrag som företag och arbetsgivare kan använda för att förbättra arbetsplatsen med hälsofrämjande åtgärder.

Åtgärderna är proaktiva och preventiva och ramarna kan regleras utifrån forskning och nuvarande regelverk. Staten måste gå in med denna typ av underlättande åtgärder som har preventivt värde och underlättar för arbetsgivare. 

Men det räcker inte. En arbetsplats som skapar förutsättningar för ett hållbart och hälsosamt arbetsliv behöver erbjuda verktyg för följande fem mänskliga behov: vila, rörelse, lärande, fokus, socialisering. När vi jobbar utifrån denna metod i vår egen verksamhet har vi sett väldigt positiva resultat. 

När en arbetsplats möter de fem grundbehoven ser vi snabbt vinster för alla inblandade. Människor mår bättre och presterar bättre vilket leder till ökade vinster för företagen och lägre sjukkostnader för staten. Det här är en omställning som våra arbetsplatser måste genomgå för att vara en del av ett hållbart samhälle.

När jag var liten arbetade min pappa på Posten och på den tiden (sent 90-tal) fanns det ett rökrum inne på hans kontor. Så för ungefär 20 år sedan finansierade den svenska staten (via sitt ägande i Posten) utrymmen för rökning inomhus på kontoret. Det är lätt att lite olustigt skratta åt detta nu, men för mig pekar det på två saker. Dels att vi kan förändra stora system, men viktigare är att vad som ges utrymme att göra på en arbetsplats, att det normaliseras och blir till rutiner. Det är inte på något sätt orealistiskt eller irrelevant att staten 20 år senare ska finansiera hälsofrämjande utrymmen på landets arbetsplatser och att rutiner för välmående ska vara en självklar del av arbetsmiljön. 

/Dennis Hedenskog, grundare LAMB, som hyr ut och förvaltar kontor. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Sluta skylla på arbetslösa

Arbetsgivare skriker efter kompetens men svarar inte ens arbetssökande som lagt tid på ansökningar och tester. Att söka jobb är ett heltidsjobb. Sluta beskriv arbetssökande som lata, och titta istället på hur arbetsgivare rekryterar, skriver Magdalena Ackeberg.
Publicerad 15 april 2025, kl 06:00
Ett prov med testresultat
Det är dags att förändra synen på arbetslösa. De allra flesta vill ha ett jobb och gör allt de kan för att få ett, skriver Magdalena Ackeberg. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Media rapporterar att arbetsgivare inte hittar den kompetens de söker. Företrädare för dagens arbetsmarknadspolitik för fram åsikter om att arbetssökande skulle vara lata och att det är självvalt att vara utan arbete.

Jag blir provocerad och arg. Alltför många står utanför arbetsmarknaden. Det är möjligt att det finns ett fåtal som väljer att vara utan arbete eller som fuskar på något sätt, men merparten vill faktiskt jobba. Att då dra alla arbetssökande över en kam och misstänkliggöra dem är både arrogant, okunnigt och oanständigt. 

Det nästintill omöjligt att vara lat, eller  välja bort, om du inte har väldigt mycket pengar att leva på. Söker du inte jobb och rapporterar vad som krävs till Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan får du heller inget finansiellt stöd. Kontrollfunktionen är stenhård. 

Jag har blivit ghostad  i sökprocesser fast det var arbetsgivaren som kontaktade mig

Inte anade jag när jag började jobba, hur sjukt svårt det skulle vara att byta jobb och bransch längre fram i livet. Har du inte erfarenhet från branschen du söker dig till blir du bortsorterad i sökprocessen. Vill du studera sätter regelverket för CSN stöd stopp när du fyllt 60 år. Omställningsstudiestödet, om du uppfyller kraven, har så lång handläggningstid att du tvingas tacka nej till studieplatsen för du vet inte om du får stödet. Förresten får du inte stödet alls om du fyller 62 det år studierna börjar. 

Inte anade jag att den erfarenhet, kompetens och kunskap jag har inte verkar intressant på arbetsmarknaden för att jag inte är i mellanåldern 30-45 år och har längre arbetslivserfarenhet än 3-5 år. Att det verkar vara problematiskt att det är ett tag sen jag studerade på högskolenivå, men omöjligt för en arbetsgivare att greppa all den kompetensutveckling jag aldrig slutat tillägna mig. 

Som arbetssökande har jag fått höra att jag är för senior, att jag förmodligen inte kommer nöja mig med arbetsuppgifterna. Jag har blivit ghostad  i sökprocesser trots att det var arbetsgivaren som kontaktade mig och tyckte att min profil var intressant. Jag har blivit ombedd att göra tester innan rekryteraren ens överväger att titta på mitt CV, och varje gång jag måste fylla i ålder i ansökningsprocessen kan räkna med att jag inte kommer gå vidare.

Att söka jobb är ett heltidsjobb

I dag lämpas ansvaret för problemen på arbetsmarknaden över på individen medan ansvariga svär sig fria från hur stödsystem för arbetssökande faktiskt ser ut. Men arbetssökanden bär inte skulden för, eller har styrmedlen över, konjunktur, räntor, epidemier, politikers syn på arbetstagare och arbetsgivares val. Vi vill tjäna egna pengar. Inte gå på a-kassa.

Att söka jobb är ett heltidsjobb nästan utan några endorfinkickar. Visst går det iväg en ansökan ibland till ett arbete jag inte är taggad på men normalt när jag söker en tjänst har jag övervägt huruvida jag vill jobba där (företagskultur och värderingar), behöver jag flytta (lämna mitt sammanhang), kan jag leva på lönen och kommer jag känna mig trygg, uppskattad, få lov att växa och utvecklas, eller är det ett ställe jag bara kommer gå till och…vara?

Var finns de modiga framåtlutade arbetsgivare som släppt sargen?

Företag ropar om kompetensbrist men har arbetsgivare blivit för lata i sin jakt på den perfekta kandidaten? Var finns de modiga framåtlutade arbetsgivare som släppt sargen och fördomarna om oss över 50+ och de under 30, och som vågar möta, lyssna, satsa och tro på människan? 

Narrativet som nu sprid kring arbetssökande måste ifrågasättas. 
Vi kan ge stöd till dem som på ett professionellt plan höjer sin röst.  Pluskommissionen och AddAge gör ett urbra jobb för att lyfta insikten om och vikten av att anställa, behålla och utveckla arbetstagare över 50, 60, 65 och uppåt. Om det finns samma nätverk för de under 30 vet jag inte, men det borde det göra.

Vi kan, fortfarande, skriva till politikerna och tala om hur verkligheten ser ut. Det finns initiativ med protester listor kring synen på arbetssökande att skriva på och som lämnas över till beslutsfattare. Vi kan skriva artiklar, notiser, insändare i dagstidningar och i Sociala Medier och berätta om verkligheten.  Vi kan jobba med att förändra normerna och vi kan höja vår röst på de plattformar vi har tillgängliga. Vi kan opinionsbilda. 

Magdalena Ackeberg, Senior Brand- and Marketing Manager