kollega.se logotyp
Sök
Debatt

Debatt: Trivsel på jobbet handlar inte om fruktskålar

Fler fruktskålar, moderna kontor eller höga friskvårdsbidrag löser inte ohälsan på Sveriges arbetsplatser, skriver Henrik Axelsson.
Publicerad
Till vänster Henrik Axelsson, till höger äpplen i en skål
Medarbetare som mår bra skapas av delaktighet och trygghet snarare än moderna kontor och fruktskålar, skriver Henrik Axelsson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

–   Hur mår du?

–   Jo det är bra tack.

–  Nä, jag frågar hur mår du? Hur mår du på riktigt?

I vårt arbetsliv ställs sällan den senare frågan. Den första frågan, absolut. Men sen springer vi vidare. För vi har inte tid. Vi har inte tid att se varandra. Vi har inte tid att utveckla våra sociala relationer, utan något annat pockar ständigt på vår uppmärksamhet.

Vad som är intressant är att statistik lyfter fram hur den psykiska ohälsan fortsätter som en utmaning i samhället och hur ensamhet är ett stort folkhälsoproblem. Jag upplevde själv under mina år som polis i ingripandeverksamheten att vi hade ett ökat antal transporter till psykakut än under mina första år. Visst en högst subjektiv tolkning, men för många indicier för att inte kunna säga ingen rök utan eld.

Varför har det då blivit så här? Inte ens forskningen har fullständigt klara bilder över detta men låt mig få lyfta fram några aspekter. Exempelvis ökade den psykiska ohälsan under pandemin. Vi har dessutom en yngre generation vars psykiska ohälsa ökat under de senaste 30 åren enligt Folkhälsomyndigheten  samtidigt som fler digitala plattformar dykt upp på marknaden. De digitala plattformarnas intåg har kommit med väldigt många fördelar och de är ett grymt bra sätt att bygga nätverk och nå varandra oavsett var vi än befinner oss.

Vi har inte tid att se varandra

Men med allt detta goda kommer också mindre positiva aspekter. Digitala plattformar är en av dagens främsta morötter. Likes, sms, notifikationer ger oss en ständig tillfredställelse. Men som alla morötter som driver våra dopaminnivåer till oanade höjder leder det oss bara till korta sockertoppar med en ångestfylld och tung bakfylla som följd.

En av världens främsta motivationsteori self determination theory (SDT) är glasklar på detta spår, piskor och morötter som drivkraft leder oss i fel riktning mot ökade stressnivåer, psykisk ohälsa och låga engagemangsnivåer. Piskor som drivkrafter som handlar om med hot om en eventuell konsekvens få oss att göra saker. Ni vet föräldrar som hotar sina barn med inställd Ipad-tid eller veckopeng mot att de ska göra något, chefer som hotar medarbetare med sparken eller begränsade utvecklingsmöjligheter om de inte gör som chefen säger. Även dessa drivkrafter i livet leder till samma ohälsa som morötterna.

Med dessa drivkrafter nu i vårt goda minne lägg därtill Gallups återkommande globala undersökningar som visar fortsättningsvis på låga engagemangsnivåer på Sveriges arbetsplatser. I kombination med ett allt ökande och skriande kompetensbehov i organisationer landet runt. Då är det lätt att börja undra vad ska vi då göra?

Piskor och morötter som drivkraft leder oss i fel riktning

Inte är det fler fruktskålar, moderna kontor eller fler friskvårdsbidrag som ska lösa våra utmaningar. Tvärtom är det snarare så att vi behöver lägga mer kraft på att skapa förutsättningar för våra psykiska såväl som fysiska basala behov. Detta gör vi genom både individuellt som organisatoriskt ansvar. Organisatoriskt behöver vi ha chefer som skapar förutsättningar för trygga organisationer och får medarbetare att vara delaktiga i beslut. Utöver det behövs mer energi för att utveckla hygienfaktorer kopplat till lön, arbetsvillkor, och arbetstider. 

Privat behöver vi oss ställa oss frågan varför vi gör det vi gör och i stället börja sträva efter fler drivkrafter som omfattas av barnasinnet. Drivkrafter som handlar om att vi gör saker som är intressanta, spännande, utvecklande, drivkrafter som gör oss nyfikna. Dessa drivkrafter leder till motsats mot morötter och piskor till ökat, välmående, ökade engagemangsnivåer och bättre psykisk hälsa.

Denna förändring mot sundare drivkrafter behöver få ta tid. Våra rädslor för att lämna för något annat, ta upp dialogen med chef om önskan att göra mer av det man tycker är roligt, hindrar oss många gånger till att skapa den förändring som krävs för ett ökat välmående. För många sker förändring först när vi får en kniv mot strupen, vi får en cancerdiagnos, ställs inför någon nära som går bort eller en plötslig olycka.

Men låt oss inte vänta. Låt inte rädslorna för piskorna stå i vägen för förändring, låt inte dopaminet – morötterna med ständiga belöningar prioriteras. Ta dialogen med dina medarbetare, ställ frågan själv, nyfiket – varför går du till jobbet?

Livet handlar inte om att uppnås, det handlar om att upplevas.

/Henrik Axelsson, Föreläsare, komstrateg intern- och ledningskommunikation, före detta polis.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Lägg inte fler arbetsuppgifter på barnfria

Barn är ett fantastiskt livsval för många, men inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Kan vi sluta ifrågasätta varandras sätt att leva och förvänta oss samma arbetskapacitet av anställda med och utan barn?, skriver Fanny Widman.
Publicerad 1 april 2025, kl 06:00
pappersfigurer som föreställer en man, kvinna och barn
Att vilja bli förälder ses som norm. Att välja bort barn möts av frågor. Det är dags att sluta ifrågasätta varandras livsval, både på jobbet och i hemmet, skriver Fanny Widman. Foto: Shutterstock/Thron Ullberg
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I dagens samhälle pratas det mycket om familj och barn, och för många är detta en central del av livet. Men för mig, och många andra, är valet att inte skaffa barn en lika giltig väg. Som 35-årig kvinna har jag kommit till insikten att min lycka inte är beroende av att ha barn. Jag har inte stängt dörren helt, men det jag har bestämt mig för är att inte låta huruvida jag ska skaffa barn eller inte styra de val jag gör i mitt liv.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn. Och jag är enormt trött på att den inställningen ofta väcker frågor och tankar om att mitt liv på något sätt inte skulle vara komplett. Därför tycker jag det är dags att vi omprövar hur vi diskuterar och behandlar detta val, inte minst i våra professionella miljöer.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn

Ofta möter jag frågor och kommentarer som antyder att mitt liv inte är fullständigt utan barn. ”När ska du träffa en partner och skaffa barn?” eller ”Vem ska ta hand om dig när du blir gammal?” Denna typ av frågor gör inte bara att man ständigt ifrågasätter sig själv och sina val; de skapar också en exkluderande kultur där barnfria val betraktas som avvikande. För hur ofta hör vi frågan: “Varför valde du att skaffa barn?” Den kanske rentav skulle ställas oftare.

Arbetsplatsen är en arena där detta ofta kommer till uttryck, särskilt under fikapauser och luncher där diskussionerna naturligt nog kretsar kring barn och familjeliv. För det är normen och det är lätt att glömma de som inte lever inom ramen för den. Men för dem som valt bort föräldraskap kan detta kännas främmande och isolerande. 

För dem av oss som det inte är en lika självklar väg för kan det ibland kännas som att man är en alien på ett utomjordiskt kaffemöte. Jag vill påpeka att medan barn är ett fantastiskt livsval för många, så är det inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Det är hög tid att vi breddar våra perspektiv och accepterar olika livsstilar och val.

Det tas för givet att vi utan barn har mer tid för extra arbetsuppgifter

Det är också värt att påpeka att det finns en antydan om att de som väljer att inte skaffa barn ofta förväntas ta på sig extra ansvar i arbetslivet. Många gånger tas det för givet att vi utan barn har mer tid att stanna kvar på jobbet längre eller ta på oss extra arbetsuppgifter. Denna förväntan kan leda till en ohälsosam arbetskultur där barnfria individer känner sig pressade och det i sin tur skapar en känsla av skuld eller otillräcklighet. 

Det skapar också känslan av att det vi väljer att prioritera inte är lika viktigt. Och låt oss inte glömma att just familjebildning är en av de största anledningarna till att kvinnors karriär och löneutveckling stannar av - så hade inte en kultur som är lika för alla varit gynnsam även för dem? 

Många kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till samhällsnormer kring föräldraskap. När jag pratar om dessa frågor i mina sociala kanaler så får jag mängder med meddelanden och kommentarer från kvinnor som vittnar om hur stressande det kan vara att ständigt få frågor och kommentarer om detta. 

För mig är essensen av frihet och jämställdhet är att kunna välja sin egen väg. För några innebär det att skaffa barn, medan andra finner lycka och mening i att fokusera på andra saker i livet. Vi pratar ofta om mångfald i företag men jag tror att vi kan bli bättre på att prata om hur vi också omfattar mångfalden av livsval. Det tror jag kommer att berika våra arbetsplatser och samhällen.

Kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till normer kring föräldraskap

Det är dags att vi som kultur ställer oss frågande till normerna kring familjefrågor och barn. Istället för att se barn som den enda vägen till lycka, bör vi fira alla former av liv och de val människor gör för sig själva. Genom att skapa en mer inkluderande dialog på våra arbetsplatser kan vi göra det möjligt för alla att känna sig respekterade, oavsett vilken väg vi väljer att gå. 

Slutligen, låt oss respektera varandras livsval. Att inte skaffa barn är inte ett misslyckande, utan en väg i livet som kan vara lika berikande och betydelsefull.  I en tid där individuell frihet alltmer värderas, är det viktigt att vi också ifrågasätter och breddar de traditionella föreställningarna om vad som gör livet värt att leva. Det handlar om att bejaka mångfald och att skapa en kultur där vi kan blomstra, oavsett om vi har barn eller inte.

Fanny Widman

Läs även