Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ge psykisk hälsa större fokus

Stress är en växande orsak till sjukskrivning. Låt 2023 vara året vi satsar på vår psykiska hälsa, skriver doktoranden Louise Karlsson.
Publicerad
Till vänster en hammare som slår sönder en skylt med texten stress. Till höger Louise KArlsson.
Det behövs mer än fina ord för att komma tillrätta med sjukskrivningarna som följer i stressens spår, skriver doktoranden Louise Karlsson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Psykisk ohälsa är tillsammans med långvarig smärta en av de främsta sjukskrivningsorsakerna i samhället, där den snabbast växande diagnosen är stressrelaterad ohälsa.

Under 2021 var 70 000 personer sjukskrivna på grund av stress och dessa siffror har nu börjat stiga efter pandemin. Det är inte bara vi i arbetsför ålder som drabbas, utan även barn och unga, vår kommande arbetskraft. Med en ökande äldre befolkning och allt färre som ska tillgodose samhällets behov och arbetskraft är det viktigare än någonsin att alla i arbetsför ålder ges möjlighet att må bra. Arbetet ska vara en friskfaktor, inte en riskfaktor.

Arbetsgivare spelar en stor roll i detta, både i att skapa hälsofrämjande arbetsplatser men också genom att utbilda och ge möjlighet för chefer att kunna underhålla detta på daglig basis. Vi kommer att behöva hitta nya sätt att arbeta på för att kunna tillgodose samhällets behov, men det är inte genom att pusha människor in i väggen, utan genom att ge dem verktyg och förutsättningar att  hand om sig själva och främja en hållbar vardag med arbete inkluderat. 

Arbetet ska vara en friskfaktor, inte en riskfaktor

Vi behöver också få psykisk hälsa i läroplanerna, för att utbilda våra unga i ämnet och ge dem den kunskap de behöver för att kunna främja sin psykiska hälsa, innan ohälsa uppstår. Och även om det finns en problematik kring övervikt och passivitet, så finns det också barn och unga som aldrig får en paus, där vikten av återhämtning också måste skildras för att minska risken för stressrelaterad ohälsa.

Vid FNs toppmöte 2015 antog världens länder de globala hållbarhetsmålen, Agenda 2030, där delmål tre syftar till att säkerställa hälsosamma liv och främjandet av välbefinnande i alla åldrar. Men hur? Primärvårdens uppdrag handlar om att förebygga sjukdomar, men också om att främja hälsa och att ”lära medborgare att simma i stället för att rädda dem från att drunkna”, men för att kunna arbeta på detta sätt så behöver det avsättas medel. Medel som i dag saknas.

Om vi ska börja arbeta hälsofrämjande och nå upp till dessa mål så behövs mer än fina ord, det behövs handling. Våra nationella vårdprogram för hälsosamma levnadsvanor omfattar i dag tobaksbruk, alkoholvanor, fysisk aktivitet och matvanor. Men var kommer vår psykiska hälsa in? Flera regioner väljer självmant att ha med ett femte ben för den psykiska hälsan, men borde inte den vara central? Baserat på problematiken beskriven ovan, samt det faktum att om du mår psykiskt dåligt så ökar risken för att få ett ohälsosamt bruk av till exempel alkohol eller tobak, eller att du på grund av den psykiska ohälsan inte orkar få in rörelse och hälsosamma val i vardagen.

 

Om vi ska nå dessa mål så behövs mer än fina ord

Regeringens satsning och förslag för bättre vård och ökad folkhälsa har tyvärr inte heller ett tillräckligt stort fokus på främjande av psykisk hälsa i samhället, även om förslagen innehåller många bra fokusområden.

I dag ligger ett alldeles för stort fokus på prestation i samhället, oavsett om det är på arbetet eller på fritiden. Vi bollar flera roller med olika krav, vi multitaskar, är ständigt ”online” och gör vårt bästa för att räcka till i alla avseenden. Vi gör dessutom ofta saker för att vara bra och inte nödvändigtvis för att vi mår bra av dem.

Hur ska vi kunna arbeta hälsofrämjande och utbilda samhället om vikten av psykisk hälsa, meningsfulla aktiviteter, delaktighet och återhämtning om inga beslutsfattare prioriterar det?

Låt därför 2023 bli året när psykisk hälsa blir en obligatorisk del av de nationella vårdprogrammen för hälsosamma levnadsvanor, då vi skiftar fokus och tar oss an det hälsofrämjande arbetet på riktigt. Året då medel ges för att hitta konkreta arbetssätt för hur vi kan nå ut med hälsofrämjande information till befolkningen för att skapa ett friskare samhälle.

/Louise Karlsson, Leg specialistarbetsterapeut i folkhälsa & Doktorand inom hälsa & livsstil

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Lägg inte fler arbetsuppgifter på barnfria

Barn är ett fantastiskt livsval för många, men inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Kan vi sluta ifrågasätta varandras sätt att leva och förvänta oss samma arbetskapacitet av anställda med och utan barn?, skriver Fanny Widman.
Publicerad 1 april 2025, kl 06:00
pappersfigurer som föreställer en man, kvinna och barn
Att vilja bli förälder ses som norm. Att välja bort barn möts av frågor. Det är dags att sluta ifrågasätta varandras livsval, både på jobbet och i hemmet, skriver Fanny Widman. Foto: Shutterstock/Thron Ullberg
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I dagens samhälle pratas det mycket om familj och barn, och för många är detta en central del av livet. Men för mig, och många andra, är valet att inte skaffa barn en lika giltig väg. Som 35-årig kvinna har jag kommit till insikten att min lycka inte är beroende av att ha barn. Jag har inte stängt dörren helt, men det jag har bestämt mig för är att inte låta huruvida jag ska skaffa barn eller inte styra de val jag gör i mitt liv.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn. Och jag är enormt trött på att den inställningen ofta väcker frågor och tankar om att mitt liv på något sätt inte skulle vara komplett. Därför tycker jag det är dags att vi omprövar hur vi diskuterar och behandlar detta val, inte minst i våra professionella miljöer.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn

Ofta möter jag frågor och kommentarer som antyder att mitt liv inte är fullständigt utan barn. När ska du träffa en partner och skaffa barn? eller Vem ska ta hand om dig när du blir gammal? Denna typ av frågor gör inte bara att man ständigt ifrågasätter sig själv och sina val; de skapar också en exkluderande kultur där barnfria val betraktas som avvikande. För hur ofta hör vi frågan: “Varför valde du att skaffa barn?” Den kanske rentav skulle ställas oftare.

Arbetsplatsen är en arena där detta ofta kommer till uttryck, särskilt under fikapauser och luncher där diskussionerna naturligt nog kretsar kring barn och familjeliv. För det är normen och det är lätt att glömma de som inte lever inom ramen för den. Men för dem som valt bort föräldraskap kan detta kännas främmande och isolerande. 

För dem av oss som det inte är en lika självklar väg för kan det ibland kännas som att man är en alien på ett utomjordiskt kaffemöte. Jag vill påpeka att medan barn är ett fantastiskt livsval för många, så är det inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Det är hög tid att vi breddar våra perspektiv och accepterar olika livsstilar och val.

Det tas för givet att vi utan barn har mer tid för extra arbetsuppgifter

Det är också värt att påpeka att det finns en antydan om att de som väljer att inte skaffa barn ofta förväntas ta på sig extra ansvar i arbetslivet. Många gånger tas det för givet att vi utan barn har mer tid att stanna kvar på jobbet längre eller ta på oss extra arbetsuppgifter. Denna förväntan kan leda till en ohälsosam arbetskultur där barnfria individer känner sig pressade och det i sin tur skapar en känsla av skuld eller otillräcklighet. 

Det skapar också känslan av att det vi väljer att prioritera inte är lika viktigt. Och låt oss inte glömma att just familjebildning är en av de största anledningarna till att kvinnors karriär och löneutveckling stannar av - så hade inte en kultur som är lika för alla varit gynnsam även för dem? 

Många kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till samhällsnormer kring föräldraskap. När jag pratar om dessa frågor i mina sociala kanaler så får jag mängder med meddelanden och kommentarer från kvinnor som vittnar om hur stressande det kan vara att ständigt få frågor och kommentarer om detta. 

För mig är essensen av frihet och jämställdhet är att kunna välja sin egen väg. För några innebär det att skaffa barn, medan andra finner lycka och mening i att fokusera på andra saker i livet. Vi pratar ofta om mångfald i företag men jag tror att vi kan bli bättre på att prata om hur vi också omfattar mångfalden av livsval. Det tror jag kommer att berika våra arbetsplatser och samhällen.

Kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till normer kring föräldraskap

Det är dags att vi som kultur ställer oss frågande till normerna kring familjefrågor och barn. Istället för att se barn som den enda vägen till lycka, bör vi fira alla former av liv och de val människor gör för sig själva. Genom att skapa en mer inkluderande dialog på våra arbetsplatser kan vi göra det möjligt för alla att känna sig respekterade, oavsett vilken väg vi väljer att gå. 

Slutligen, låt oss respektera varandras livsval. Att inte skaffa barn är inte ett misslyckande, utan en väg i livet som kan vara lika berikande och betydelsefull.  I en tid där individuell frihet alltmer värderas, är det viktigt att vi också ifrågasätter och breddar de traditionella föreställningarna om vad som gör livet värt att leva. Det handlar om att bejaka mångfald och att skapa en kultur där vi kan blomstra, oavsett om vi har barn eller inte.

Fanny Widman