Här tar personalen skäll med ro

Det luktar hund på djursjukhuset i Falun. I väntrummet finns ett antal nervösa vovvar som är upphov till den märkbara doften. Någon gläfser eländigt, en liten knähund morrar kaxigt mot en stor schäfer, som ser uppriktigt förvånad ut. En beagle, Peggy, vankar oroligt fram och tillbaka, oförmögen att slå sig till ro. Något med magen gissar husse och matte.

Små sjuka katter, hundar och kaniner får hjälp på smådjurskliniken Anicura i Falun. De första deras ägare möter när de kommer till sjukhuset, oavsett om besöket är akut eller inplanerat, är receptionisterna. De tar emot nyanlända patienter och hänvisar de som bär på kattburar till höger och hundägare rakt fram. Hundar med misstänkt smitta får hålla sig utomhus.

Poppis jobba med djur

De tio receptionisterna på Falu djursjukhus är stora djurvänner. Även om det råder stor brist på både veterinärer och legitimerade djursjukskötare, är receptionsjobben populära. Många vill jobba här trots att lönen kunde vara bättre och att arbetet ibland kan vara tufft

– Vi har många sökande på receptionisttjänsterna. Jag tror många tilltalas av att jobba med djur, säger Johanna Schultz, gruppledare för receptionisterna.

För hennes egen del var det definitivt kärleken till djur i allmänhet och hundar i synnerhet som fick henne att söka jobb som receptionist på djursjukhuset för sex år sedan. Dessutom får hon ha jaktlabradoren Nixon med sig på jobbet. Det är värt mycket både för henne och för resten av de totalt 120 anställda – hit räknas även de som jobbar på filialerna i Borlänge och Ludvika – att kunna ha hund på jobbet. Flertalet av alla anställda har djur, även om alla inte har hundar.

– Jag var medveten när jag sökte jobbet om att det är en stor utmaning att arbeta på akutdjursjukhus. Det kommer ibland in djur som är väldigt skadade och då är det vi receptionister som först tar emot djurägarna, varav många är chockade, säger Johanna Schultz.

Hit kommer även en del döda husdjur vars ägare vill ha djuren kremerade och varje dag är det någon avlivning inbokad.

– I början var det tufft med avlivningar. Nu är det vardag, även om det låter hemskt att säga det. Visst kan det vara kämpigt nu också, mycket beroende på hur djurägarna reagerar, men det ger ändå en mening att kunna hjälpa djurägarna till ett fint avslut.

– Andra dagar kommer det in gulliga valpar som ska vaccineras, så det jämnar ut sig, säger hon och ler brett åt tanken.

Kattslagsmål och diabetes

Ettåriga katten Nisse har åkt på däng av en ondskefull grannkatt och fått en böld på vänster framtass. Han och matte Kristina Bäckmans har åkt sju mil för att komma till veterinären. De blir hänvisade till ett undersökningsrum och han gnäller lite ömkligt när djurvårdaren Emma Jansson gör en första koll. Det blir akutoperation för Nisse, bara att slå sig ner i väntrummet igen.

Virvelmarsvinet Alvin, en i en brödraskara på tre från Ludvika, väntar för säkerhets skull i husse HåGe Perssons bil. Veterinärerna misstänker diabetes, men man har skickat i väg provsvaren till en gnagarspecialist.

– Han har uppträtt annorlunda, mest legat och tryckt. Man märker direkt att det inte är samma marsvin, säger HåGe Persson.

Det är övervägande hundar och katter som besöker Falu djursjukhus, men även en del smådjur som till exempel kaniner och marsvin. Några gånger varje år kommer Rättviks viltjour in med skadade djur, till exempel en kattuggla, ormvråk eller kungsörn, berättar Johanna Schultz.

Receptionisten Tilde Belin, matte till vita fluffiga blandrashunden Mio, ryser vid tanken på rovfåglar.

– Jag gillar verkligen inte fåglar, säger Tilde Belin, som hittills under det år hon jobbat på djursjukhuset, inte tagit emot något fågel.

Hon och kollegan Rebecka Nietula, matte till Batman, svart långhårig huskatt, sluter snabbt en pakt. Vid eventuella besök av sjuka fåglar får Tilde gå ut och Rebecka tar ensam över receptionen. Kommer det däremot in en orm får Rebecka lov att gå undan. Inte heller Johanna Schultz kommer att stanna i receptionen om det skulle dyka upp en orm.

– Det är faktiskt bara ormar jag känner en viss rädsla för, andra djur är jag aldrig rädd för, men man ska så klart ha viss respekt för dem, säger Johanna Schultz.

Orm, älg, björn och varg fara för hund

Ormar är för övrigt en av anledningarna till att sjukhuset är extra pressat under sommaren, då många djur blir ormbitna. Utöver det ökade trycket på sommaren är det under jaktsäsongerna som djursjukhuset försöker ha extra beredskap.

– Under älgjakten händer det att hundar blir sparkade, men värst är det under björn- och vargjakt, säger Rebecka Nietula, som jobbat på sjukhuset i snart tio år.

– En gång fick vi in två hundar på samma dag. En hade blivit riven av en björn, den andra biten i huvudet. Båda klarade sig. Under vargjakten var det däremot en jakthund som strök med.

Beageln Peggy slipper jaga varg, hon är ingen jakthund, trots att rasen används för drevjakt. Däremot är hon ett matvrak. Framemot lunch har väntrummet tömts på besökare och Peggy är nästan enda hunden kvar. Hon är fortfarande orolig. Troligtvis har hon ätit något olämpligt – choklad och vindruvor är till exempel farliga för hundar.

– Beaglar äter allt de får fatt på, suckar husse Jan Pihl.

Peggy fick gå hem under eftermiddagen och hennes ägare har inte hört av sig igen, så gissningsvis mår hon bra.