Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Anställda flyr Volvo i Umeå

Det är oroligt på Volvo i Umeå. Före detta anställda vittnar om utfrysning och tystnadskultur och tjänstemän flyr arbetsplatsen.
– Det var en fruktansvärd arbetssituation, säger en tidigare tjänsteman.
Oscar Broström Publicerad
Man cyklar förbi Volvos fabrik i Umeå.
Anställda på Volvo har, efter tiotals år på företaget, valt att lämna till följd av kraftigt försämrad arbetsmiljö. Foto: Rolf Höjer/TT

Anställda som arbetat i tiotals år väljer att sluta på Volvo lastvagnar i Umeå. Enligt uppgifter till Kollega har upp emot 30 tjänstemän slutat senaste 18 månaderna. Det är i linje med vad Västerbottens-Kuriren rapporterade förra veckan, när de skrev att ett stort antal chefer slutat på företaget.

Anledningen är, enligt före detta anställda Kollega pratat med, en hierarkisk kultur där tystnaden breder ut sig och anställda som blir impopulära knuffas ut.

– Det har förekommit ren och skär utfrysning, säger en före detta anställd som Kollega pratat med.

– Vissa personers tjänst har försvunnit utan att de har fått reda på det. Jag har frågat folk ”vad gör du på jobbet nu?” och de har svarat ”jag verkar inte ska göra någonting”. Det är kompetenta människor som plötsligt inte var någonting värda.

En annan tidigare Volvoanställd, som slutat på grund av arbetsmiljön, berättar samma sak.

– Så dålig stämning som det varit den senaste tiden, det är bottenrekord. Det är väldigt svårt att hitta någon som är nöjd. Vissa biter ihop, vissa vill inte prata skit, vissa är rädd för att uttala sig.

Ledningen pekas ut

I Västerbottens-Kurirens artikel pekas den nuvarande ledningen ut som ansvariga för att arbetsmiljön blivit dålig.

De Kollega pratat med instämmer i det. Enligt dem var Volvo en bra arbetsplats fram till att den nya fabrikschefen började 2019. Sedan dess har många från den tidigare ledningsgruppen slutat och en ny mer hierarkisk kultur har implementerats.

– Man fick aldrig passera sin närmaste chef. Du skulle prata med den och ingen annan, säger en före detta anställd, och fortsätter:

Volvo är ingen dålig arbetsplats. Det var här jag skulle avsluta min karriär. Man såg framför sig att man vid 65 skulle gå ut genom grindarna nöjd med de åren man varit där. Det var inte alls meningen att man skulle ut på arbetsmarknaden igen.

Det jobbar sammanlagt 215 tjänstemän på Volvo i Umeå. Unionens klubbordförande Torleif Hiitti bekräftar att det är många som har lämnat företaget de senaste åren. I övrigt vill han inte kommentera arbetsmiljön och uppgifterna om utfrysning och tystnadskultur, utan säger att de arbetar internt med att försöka lösa situationen.

Vi har uppmärksammat det här och jobbar med frågan. Vi hoppas få feedback från företaget kring hur vi tar oss vidare och tar oss ur situationen, säger han.

"Våra medarbetare är vår största tillgång"

Kollega har varit i kontakt med Volvo och bett om en intervju. Företaget väljer att svara via mejl:

"Vi tror att det är bra när medarbetare vill utveckla sig själva och vågar prova nya uppdrag. Vi ser ingen konkurrens om en medarbetare väljer att gå vidare i sin karriär hos en annan industri, vi är glada både för medarbetaren och våra kollegor hos andra industrier. För att kunna försörja norra Sverige med kompetens är det viktigt att vi arbetar tillsammans och delar med oss av kunskap, det är lärorikt både för oss och andra verksamheter med perspektiv utifrån.

Våra medarbetare är vår största tillgång, och vi är övertygade om att vi generellt har en god trivsel på arbetet. Vi genomför årligen en medarbetarundersökning och arbetar systematiskt och löpande under året med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön", skriver kommunikationschefen Elisabeth Lundell i ett mejl.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor på Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån, Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.