Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Utvecklingssamtal: Tipsen och största misstagen

Ditt utvecklingssamtal kan vara nyckeln till högre lön, sundare arbetsbelastning och nya karriärmöjligheter. Men då gäller det att nyttja dem rätt – och undvika de största misstagen.
Oscar Broström Publicerad
Kvinnan pratar med man på ett kontor.
Att inte förbereda är ett av de vanligaste misstagen inför utvecklingssamtalet. Men om du nyttjar utvecklingssamtalet rätt kan det hjälpa både lön och karriär. Foto: Shutterstock

Varje år bör du som medarbetare ha ett utvecklingssamtal (även kallat IUP-samtal eller medarbetarsamtal) med din chef. Det här kan, för vissa, kännas som något man helst bara vill riva av eller till och med strunta i, men det finns stora fördelar för dig som medarbetare med att ha bra utvecklingssamtal.

Kom förberedd

Enligt Unionens Agnes Blom, som tidigare jobbade på förbundets rådgivning och då ofta pratade utvecklingssamtal med medlemmar och som också suttit på andra sidan under medarbetarsamtal i sin nuvarande roll som gruppchef, är det största misstaget du kan göra att komma oförberedd.

– Om du kommer till utvecklingssamtalet tänker att det är chefen som ska styra innehållet så har du nog missat målet, säger hon.

Innan samtalet bör du fundera över din tjänst, dina arbetsuppgifter, din arbetsbelastning och vad som fungerar och inte fungerar inom organisationen. Unionen punktar här upp flera ingångsfrågor du kan ta med dig till mötet.

Var ärlig men tydlig

Det kan kännas obekvämt eller fel att säga till din chef att du inte trivs med en arbetsuppgift, att du vill göra något annat eller att du har för mycket att göra, men du har mycket att vinna på att faktiskt göra det – om du uttrycker dina åsikter rätt. Agnes Blom säger att det är viktigt att vara ärlig, men att du kan undvika att låta negativ genom att försöka vara konstruktiv, tydlig och konkret.

Om du till exempel tycker att du har för mycket att göra, skriv då ned alla dina arbetsuppgifter, visa dem för din chef och be om stöd.

– I stället för att bara säga vad du är missnöjd med kan du be din chef om hjälp. Du kan säga: ”Jag har märkt att jag inte hinner med. Kan jag prioritera arbetsuppgifterna eller hur ska jag tänka? Kan du vara mitt bollplank?”, säger Agnes Blom.

Kan påverka lönen

På många arbetsplatser kombineras utvecklings- och lönesamtalet. Om du har möjlighet att påverka det, är ett tips att göra samtalen separata, något som Unionen också rekommenderas.

Då kan du använda utvecklingssamtalet för att bygga på argumenten inför ditt lönesamtal. Under utvecklingssamtalet kan du fråga vad chefen värdesätter och uppskattar med ditt arbete. Det här kan du sedan ta med dig till lönerevisionen som skäl till en högre lön.

Utvecklingssamtalet kan också ha en påverkan över lönen på längre sikt. Samtalet med din chef kan ligga till grund för vilka arbetsuppgifter du har, hur din tjänst ser ut och hur din karriär utvecklas och därför påverka lönerevisioner kommande år.

Vanlig miss: Kortsiktigt tänk

Utvecklingssamtalet är en möjlighet att prata om det som händer här och nu i ditt arbete, men något många missar är att lyfta blicken.

– Som chef har jag upplevt att många medarbetare stirrar sig blinda på den tjänst de har här och nu, men i många större företag finns karriärmöjligheter internt. Börjar du känna sig klar i din nuvarande tjänst, vad är då nästa steg och vad har vi för möjligheter för att kompetensutveckla? Man får tänka att utvecklingssamtalet både är en möjlighet i det korta perspektivet, men också i det långa – vad har jag för framtid inom organisationen? säger Agnes Blom.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat