Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Sorg och ensamhet finns också på jobbet

I pandemins spår har sorg och död gjort sig påminda på många arbetsplatser. Också tunga ämnen behöver ibland få ta plats, och att ha rutiner även för det svåra kan underlätta.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Christopher Hunt

Helst ser vi förstås att arbetet är förknippat med glädje, men även tyngre ämnen kräver ibland utrymme. Livet drabbar med sjukdom, uppbrott i relationer, stress – och med sorg. Inte minst nu under pandemin har döden gjort sig påmind i många arbetsgrupper, anhöriga och kollegor har gått bort.

Att ha funderat i förväg på vilka rutiner som ska gälla när svåra saker händer kan vara klokt. Om en arbetskamrat dör behöver ledsenheten få ta plats, det hjälpte Caroline Midbjer vars kollega gick bort, hon berättar i vår artikel att det betydde mycket att få tid att reagera tillsammans med övriga på jobbet. 

Läs mer: Sorg på jobbet – så hanterar ni dödsfall och kriser

Och det hjälper med ljus, blommor, kondoleansbok och minnesstund. Ritualerna skapar en ram inom vilken vi kan släppa fram sorgen, och blir också ett stöd för att gå tillbaka till arbetet igen.

Ett annat tungt ämne är ensamhet. Vi kan nog alla relatera till att känna oss övergivna och isolerade, ibland mitt i en folksamling. Att vara ”fel”, inte våga tro att andra tycker det jag har att säga är intressant eller att helt enkelt längta efter närhet.

För alltför många människor ser varje dag ut så, ensamheten tar över både på jobbet och fritiden. Och tyvärr utan att någon vet om det. För ensamhet är skamfull, så oftast försöker vi till varje pris dölja den. Vilket leder till att vi drar oss undan ännu mer, det blir en ond cirkel. En farlig cirkel, för det är ett grundläggande behov att tillhöra ett gäng. Ensamhet kan leda till stress, ohälsa och för tidig död.

Har du en kollega som är utanför eller vid sidan om, kanske aldrig går med och äter lunch till exempel? Du skulle kunna försöka bjuda med hen. Enligt psykolog Anna Bennich, som vi har intervjuat i vår artikel  kan det göra stor skillnad. Och om du är rädd för att klampa in, säga något tokigt, så gör det ändå – det är faktiskt bättre än att inte försöka. 

Läs mer: Ensamhet negativt för arbetsprestation och hälsa

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.